året som gått tjugotolv

Ja mina vänner. Idag är det ju sista dagen på detta året, vårat tjugotolv och jag tänkte vi kunde passa på att kika på vad som faktiskt hänt och gjorts. Jag vill minnas det som ett händelserikt år på många vis.

I januari började jag mitt nya intensiva jobb på stadens just då mest aktuella arbetsplats som invigdes med dunder, brak och strålglans, dignande hummerpyramider och fantastiska kollegor. Jag var på 30årskalas där man fick både sticka och dricka vin, såg fantastiska cirkus cirkör och åkte skridskor på heden tillsammans med tofsvipan som dessutom fick lov att bli min pojkvän.

I februari hade Team Online sin tävlingsdebut där vi gjorde come back på isbanan efter ett för vissa tioårigt uppehåll. Som grädde på moset åkte vi ett kanonåk, tog hem guldmedaljen och dansade hela natten. I februari fyllde jag även 26år, fick en födelsedagssång på gitarr, var på ölprovning och upptäckte tjusnigen med weiss bier och stickade en fantastisk lövsjal i lyxgarn som just anlänt från USA.

I mars kom värmen på riktigt och jag och tofsvipan packade ihop filt, köpte med oss en massa orientaliska godsaker och bredde ut oss på en klippskreva där vi låg dagen till enda och läste böcker. Jag bjöd till cirkusfest hemma i läggan för såväl clowner som cirkusdirektörer, vi bakade 3 sorters småkakor och hade säsongsavslutning med vårt pensionärslag. Dessutom så åkte jag ju på stickfestival ut i skärgården och det stickades såklart tokigt massa.

I april for vi till Stockholm för att titta på Stockholm Ice i globen. Vi passade även på att besöka fotografiska museet, secondhand-shoppa och hälsa på mamsen och hennes mats. När vi kom hem gick jag och Ida på tur runt stora delsjön och fikade med hembakta scones och nyponsoppa i termos. Dessutom så byggdes det en berg-och-dal-bana av piprensare, promenerades till våffelstugan, tittades på getter och planterades frön inför sommaren.

I maj så bjöds jag och mina kollegor ut på allehanda tillställningar som exempelvis invigningen utav Sjömagasinets terass, fiskekrogen och yaki da. När finaste Ida fyllde år åkte vi ut till en stuga i skogen, lekte lekar, bastade och åt världsgod mat medan vi sjöng och skrattade tills mitt i natten. Vi fick vara hundvakt åt lilla valp-nelson, jag avnjöt pedikyr på skönhetsfabriken, vann en resa till London, inredde sängen med världens goaste hotellkuddar och snöade in på att sticka i lin.

I juni firade jag midsommar i vanlig ordning ute på hunnebostrand med mina fina kompisar från upplevelse-6. Vi sjöng, dansade, åkte gummiring efter båt, spelade gitarr och hade sådär väldans kul som man alltid har när man träffar folk man tycker om och inte sett på väldigt länge. I juni passade jag även på att vara gäst på min egen arbetsplats, avnjuta världens lyxigaste tre-rätters, gå på personalfest, sticka på världsstickardagen och spendera en långhelg hemma hos bästa sjömanselin för att spinna loss under TDF.  Jag släppte även mitt första alldeles egna stickmönster till allmän beskådan. En fin månad helt enkelt.

I juli tog jag med tofsvipan på en helg i lyx på spa-hotell i pittoreskt vackra Tällberg. Vi bodde i lyxsvit, fick kroppsbehandlingar, slappade och åt vindruvor. Men vi passade även på att snöra på oss vandringskängorna och gå de två milen upp till Rättvik där vi åt glass på långbryggan och njöt i solen medan vi fantiserade om alla små gårdshus vi skulle köpa. Jag blev fastanställd, spann en hel massa, åkte paddan för första gången i mitt liv och inledde sedan min efterlängtade semester med hummer och champagne på terassen innan vi satte av mot ett fullsatt ullevi och springsteenkonsert.

I augusti var det äntligen dags att ge sig av på den otroliga vandringen. I hela tio dagar kokade vi mat på trianga kök, tältade och vandrade genom fjäll och dalar hela vägen från Nikkaloukta till Vakkotavare via Kebenekaise såklart. Vilken fantastisk känsla att bära allt man behöver på ryggen och bara gå vidare till nya fantastiska platser. Som om inte detta vore nog åkte jag på stickläger i fattigskogen där vi stickade fem dagar i sträck, slappade i sommarhuset på orust, tvättade ull och köpta fina ullfärger till mig själv i present innan det var dags att åka tillbaka och börja jobba igen.

I september satte vi upp en ny makalös kökstapet och fick äntligen upp den snygga och hemmabygda kökshyllan. Vi fixade och trixade här hemma i all oändlighet för att få det sådär fasligt fint tills tofsvipan skulle flytta in. Jag gick på min nya, fina och ansvarsfulla tjänst på jobbet, påbörjade det stora julkuleprojketet och fick till och med med mig tofsvipan på det hela. Jag klädde ut mig till pengatvätt på receptionsfesten och jobbade helt fasligt mycket och stickade på alla lediga stunder. Och så var vi i London såklart, en resa jag vunnit på jobbet och som kan ha varit det lyxigaste jag någonsin varit med om med champange på Hiltons 31a våning, trerätters middagar på lyxrestauranger och privat kapseltur i London Eye.

I oktober fick hela mitt underbara receptionsgäng kliva upp på scenen för att ta emot det ärofulla priset som åretsstjärnskott under Nordic Choice Awards av ingen mindre än Petter Stordalen himself. Total lycka för allt slit vi lagt ner. Vi drog igång med träningarna för Team Online igen, tofsvipan byggde oss en helt tokigt fin säng och det var till och med så fina höstdagar ibland att man kunde sitta och njuta av solen på bryggan nere vid eriksberg. Och så blev jag sambo såklart då tofsvipan kom med hela sitt flyttlass här till lägenheten i öst.

I november gick jag och tofsvipan på bio för att se nya james bond. Jag nyrekryterade även till vår nya mastodontstora avdelning och fick hålla audition för en massa fina folk. Jag investerade i en iphone5 och kunde plötsligt inte förstå hur jag hela tiden klarat mig utan en smartphone innan. Jag var på stick-AW, frukoststickade med maria och for till orust för lite mys framför öppna brasan. Sedan så hittade vi såklart den finaste i katten i världen och längtade ihjäl oss till att hon skulle få flytta hem till oss.

I December kom hon äntligen. Världens finaste och busigaste Gunhild! Vi kelade nästan sönder henne i början, mellan jobb och julplanering. Vi griljerade skinka, bakade lussekatter och pepparkakor, kokade julgodis och lade in sill. Jag startade den här fina bloggen eftersom min gamla plötsligt blev full efter sex års hårdbloggande. När lillaanna kom hem från belgien passade vi även på att ta en roadtrip till tantkofta, äta middag hos martin, gå på loppis och umgås supermycket. Sedan blev det julafton som firades på jobbet med fina kollegor innan jag for hem till pappsen och efter ytterligare tre jobbdagar så fick jag äntligen de sista dagarna på tvåtusentolv lediga. Jag undrar hur de kommer arta sig? Det känns ändå som om det varit typ ett helt fantastiskt år!
Högaktningsfullt, eddy

Annons

spelkväll

Kvällens projekt: ta över världen!
Högaktningsfullt, eddy

puder, minusgrader, bastu och riskspel

Nu mår man som en prinsessa omringad av människor man tycker om. Världens bästa nyårspepp precis som varje år.
Högaktningsfullt, eddy

jag har världens bästa pojkvän

Min jul är inte så mycket för internet. Eftersom detta dessutom är min jobbjul så blir det inte så mycket tid till övers. Därför blir detta ett högst kort inlägg bara för att bekräfta att jag faktiskt har världens bästa pojkvän! Och som om inte detta vore present nog så fick jag igår utav honom världens bästa julklapp. Underbara, fantastiska bohusstickningen blå blomman från underbara, fantastiska tofsvipan. Tacktacktacktacktack!! Det var till och med en och annan lyckotår som föll då jag öppnade det fantastiska paketet. kärlek till honom!
Högaktningsfullt, eddy

en första julklapp

Igår fick jag en julklapp. Den var från min fina chef på min fantastiska arbetsplats och det var ingen hejd på hur tjusig den var! Jag fick överräckt en brun pappkartong som inte innehöll fyra, inte sex, inte åtta utan hela TOLV urtjusiga Riedelglas. Alltså wow! Aldrig har mitt 72kronors chardonnay serverats så stiligt. Tusen, tusen, miljontals tack alla ni som varit med och klurat på denna present. Eddy är makalöst glad!
Högaktningsfullt, eddy

panikstickning

Julklapparna är inpackade och klara men trots detta pågår just nu en panikstickning i det eddyanska hemmet. Varför? Jo, enda sedan jag la rabarber på det underbara angoragarnet i härligt julrött hemma hos tantkofta har jag haft en fixide om att den ska bli klar så att jag kan bära den på julafton. När jag lade upp maskor den andra december var detta dock mer av en romantisk dröm, men ju längre projektet har fortskridit så har jag mer och mer insett att det faktiskt är möjligt. En utav anledningarna att det gått fort är att detta är stickningens motsvarighet till perfektion. Garnet är sådär underbart ljuvligt och dansar fram över stickorna, färgen är bara så himla mitt i prick och mönster är underbart designat, inspirerande och utmanande. Nu är det tre dagar kvar till jul och det återstår en hel ärm, mudden på ärm no1 samt en halsmudd. Håll tummarna hårt nu. Det kan gå!
Högaktningsfullt, eddy

from Utah with love

Godförmiddag symötesvänner. Idag ska ni få höra en mycket speciell historia om det första stora projektet eddy någonsin bestämde sig för att sticka. Det hela började väl i februari 2011 ungefär då jag och lillaanna hade fått gå bananas i sjömanselins bortrensade garnstash. Jag visste inte sådär jättemycket om garn då utan var supertacksam för allt som jag fick som var i ull – för ull det är ju fint. Bland annat så fick jag med mig lite olika resthärvor i vitt, alla av olika märken och i skiftande nyanser. Jag visste ju inte riktigt då vad det skulle bli men något skulle jag nog kunna hitta på.

En månad senare ungefär åkte jag och sjömanselin ut till kulturhuset där hon skulle lära mig hur man färgar. Jag tog då med mig alla mina vita ullhärvor för om jag färgar dem i samma färg så skulle jag ju helt plötsligt ha massvis med ullgarn till att hitta på något stort projekt. Naiv nybörjare som jag var förstod jag inte att eftersom det var olika kvalitéer och nyanser från början så skulle det inte bli till samma röda färg i slutändan. Och det blev det inte heller. Men nåväl, jag blev inte ledsen för det utan började istället klura på vad man skulle kunna använda kalaset till. Här är de förresten, men det är mer åt det röda hållet i verkligheten.

Eftersom jag även precis upptäckt ravelry så surfade jag mönster på måfå i säkert flera dagar innan jag hittade den. Jag menar DEN! Den som jag skulle sticka utav allt mitt egenfärgade restgarn i olika nyanser. En världsfin omlottväst i klassikt tvåfärgsmönster som bara var så tjusig att jag nästan smällde av. Fast varför kunde man inte ladda ner det från ravelry? Jaha, det kom från en bok. Fast varför kunde man inte köpa boken från adlibris eller amazon eller någon annanstans ifrån? Hur skulle jag nu få tag på mönstret? Jag bara MÅSTE ju ha det!

I panik mailade jag en utav de få (för det var bara typ tolv eller nått) som stickat västen och frågade hur i hela hisingen man fick tag på det. Tjejen som heter Cayenne och numera är min stickkompis erbjöd sig då utan att tveka en sekund att skicka sin bok till mig. Hon skulle ju ändå inte sticka något mer ur den. VA?! En person som jag aldrig någonsin varit i kontakt med innan erbjöd sig precis att skicka sin egen bok till mig, bara för att jag skulle få sticka mig en sådan fin väst som hon hade. Jag gjorde en glädjepiruett hemma på köksgolvet och bara ett par dagar senare kom stickboken med den perfekta västen hela vägen från Utah, USA.

Det har sedan tagit sin lilla tid att sticka. Det har varit många första med det här projektet. Första stickningen som inte var en accessoar. Första tvåfärgsstickningen. Första steekingen. Ja, till och med första gången jag hörde ordet stockinette stitch och fick ringa och fråga elin vad det var för något. Men nu är den klar. Ett och ett halvt år senare. Och den är fin som en pralin, varm som attan och det är helt underbart häftigt att den inte längre hänger på stickorna. From Utah with love.

Tack fina lillaanna för hjälpen med alla foton.

Hoppas ni tycker den är lika fin som jag. Den har redan fått följa med mig under vinterkappan varje dag. Helt enkelt det perfekta värmeplagget.
Högaktingsfullt, eddy

ett par puckers

Nu är äntligen mina coolhetssockor både avmaskade och avfotade. Det är nog typ de tuffaste sockor jag någonsin sett. Ett nystan fabel och ett nystan delight (bägge långliggare i stashen) och en stor portion koncentration var allt som behövdes för att göra dem verkliga. Puckers heter de och om du vill göra ett par egna tänk på att de sitter ganska tight på foten så någon extra centimeter i omkrets är ingen dum idé.
Högaktningsfullt, eddy

Fixeri och ärendespring

Idag är det stora fixeriförmiddagen med julärenden och annat småplock på stan jag skjutit upp allt för länge. Solen lyser, kylan biter och temperaturen ligger på stadiga minusgrader även idag för att skapa den där juliga krispighetskänslan jag tycker så mycket om. Det är tur att man har massvis med hemstickade saker att svepa in sig i.
Högaktningsfullt, eddy

snälla tomten..

I år har jag ätit en hel massvis med broccoli, lämnat ifrån mig blod flera gånger, varit duktig på jobbet och varit snäll mot min pojkvän. Jag har skänkt pengar till rädda barn, komposterat duktigt och köpt faktum för att stötta stadens hemlösa. Därför så tycker jag att jag eventuellt kanske händelsevis skulle kunna få något utav alla dessa underbara ting? Snälla, söta, med grädde på toppen?

Jag bor i en liten lägga högst uppe på backen i öst. Det är fönstret med den röda stjärnan och alla kokböcker. Du kan parkera renarna direkt utanför huset men tänk på att man bara får stå där i två timmar. Det vore ju verkligen trist om du fick parkeringsböter på självaste julafton. En riktigt god jul önskar jag dig på förhand och flyg försiktigt. Det är halt ute.
Högaktningsfullt, eddy