from Utah with love

Godförmiddag symötesvänner. Idag ska ni få höra en mycket speciell historia om det första stora projektet eddy någonsin bestämde sig för att sticka. Det hela började väl i februari 2011 ungefär då jag och lillaanna hade fått gå bananas i sjömanselins bortrensade garnstash. Jag visste inte sådär jättemycket om garn då utan var supertacksam för allt som jag fick som var i ull – för ull det är ju fint. Bland annat så fick jag med mig lite olika resthärvor i vitt, alla av olika märken och i skiftande nyanser. Jag visste ju inte riktigt då vad det skulle bli men något skulle jag nog kunna hitta på.

En månad senare ungefär åkte jag och sjömanselin ut till kulturhuset där hon skulle lära mig hur man färgar. Jag tog då med mig alla mina vita ullhärvor för om jag färgar dem i samma färg så skulle jag ju helt plötsligt ha massvis med ullgarn till att hitta på något stort projekt. Naiv nybörjare som jag var förstod jag inte att eftersom det var olika kvalitéer och nyanser från början så skulle det inte bli till samma röda färg i slutändan. Och det blev det inte heller. Men nåväl, jag blev inte ledsen för det utan började istället klura på vad man skulle kunna använda kalaset till. Här är de förresten, men det är mer åt det röda hållet i verkligheten.

1_medium_medium

Eftersom jag även precis upptäckt ravelry så surfade jag mönster på måfå i säkert flera dagar innan jag hittade den. Jag menar DEN! Den som jag skulle sticka utav allt mitt egenfärgade restgarn i olika nyanser. En världsfin omlottväst i klassikt tvåfärgsmönster som bara var så tjusig att jag nästan smällde av. Fast varför kunde man inte ladda ner det från ravelry? Jaha, det kom från en bok. Fast varför kunde man inte köpa boken från adlibris eller amazon eller någon annanstans ifrån? Hur skulle jag nu få tag på mönstret? Jag bara MÅSTE ju ha det!

I panik mailade jag en utav de få (för det var bara typ tolv eller nått) som stickat västen och frågade hur i hela hisingen man fick tag på det. Tjejen som heter Cayenne och numera är min stickkompis erbjöd sig då utan att tveka en sekund att skicka sin bok till mig. Hon skulle ju ändå inte sticka något mer ur den. VA?! En person som jag aldrig någonsin varit i kontakt med innan erbjöd sig precis att skicka sin egen bok till mig, bara för att jag skulle få sticka mig en sådan fin väst som hon hade. Jag gjorde en glädjepiruett hemma på köksgolvet och bara ett par dagar senare kom stickboken med den perfekta västen hela vägen från Utah, USA.

b_medium2

Det har sedan tagit sin lilla tid att sticka. Det har varit många första med det här projektet. Första stickningen som inte var en accessoar. Första tvåfärgsstickningen. Första steekingen. Ja, till och med första gången jag hörde ordet stockinette stitch och fick ringa och fråga elin vad det var för något. Men nu är den klar. Ett och ett halvt år senare. Och den är fin som en pralin, varm som attan och det är helt underbart häftigt att den inte längre hänger på stickorna. From Utah with love.

how to create animated gif
Tack fina lillaanna för hjälpen med alla foton.

fromutahwithlove

Hoppas ni tycker den är lika fin som jag. Den har redan fått följa med mig under vinterkappan varje dag. Helt enkelt det perfekta värmeplagget.
Högaktingsfullt, eddy

Advertisements

11 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar

11 responses to “from Utah with love

  1. Så himla fin den västen är!!!

  2. Borgmästaren

    Härlig historia, härlig väst och härligt bildspel! Gillar även sockorna i förra inlägget.

  3. Den är helt underbar! Du ska vara riktigt stolt över ditt jobb :) Och vilken fantastisk människa som erbjöd sig att skicka sin bok till dig, bara sådär. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten :)

  4. Västen är hur fin som helst! och jag kan tänka mej att den värmer skönt under jackan när det är kallt ute :-)

  5. Cat

    Vilket fint mönster! Även på vantarna :)

  6. Ida

    Så fina, du, västen och dess historia!

  7. Wow, den är ju superfin!

  8. Men åååå så fin!!! Vilket jobb, fantastiskt! Iponerad :-)

  9. Alltså. Så innerligt fin väst (i bästa färgkombon!) och undrar historia! Blir liksom pepp både på handarbetet, mönsterstickningen (undviker den annars ännu ganska effektivt) och mänskligheten. Tack för att du delade med dig av alla detaljer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s