min karusellsjal

En sjal jag velat sticka mig rackarns länge är tantkoftas karusell. Den är både sådär skir och vacker på samma gång som den är både lekfull och busig och den verkar liksom passa perfekt in i alla sammanhang. Och nu äntligen (ja faktiskt nästan ett år sedan jag såg karusellen för första gången) så har den blivit både stickad och klar!

Sjalen stickas från toppen och ner och hela tiden med att den växer bildas nya små åsar som ett grenverk ungefär. Längst ut på varje gren, ja lite som pricken över i, bildas sedan ett litet karuselltak som ger sjalen ett arbetat och lekfullt avslut. Avmaskningen görs sedan i en avvikande färg och beströs med glaspärlor som adderar både tyngd och den där extra flädfullheten som sätter guldkant på tillvaron =).

Min sjal fick sig en röd kant både på avmaskingstråd och glaspärlorna. Originalet har olikfärgade pärlor och avmaskning och även en tredje färg på själva sjalkroppen men jag ville göra en mer sober variant just denna gång. Glaspärlorna är både härligt tunga och har en fantastisk lyster och adderar verkligen det där lilla extra man allt för ofta vill komma åt.

Hos tantkofta hittar man karusellpaket där man själv kan plocka ihop sin basfärg, glaspärlor och kantdekor. Den stickas i det underbart skira och våriga filisilkgarnet som är en dröm både att sticka och att bära. I just min karusell har jag dock använt ett annat garn. Kroppen är stickad i en merinosilke från cascade jag köpte i New York i somras och skulle bli till en tilltänkt kofta. Koftplanen lades dock fort ner och istället fick det mjuka glansiga garnet förvandlas till en ny sommarsjal som i sin neutrala ton känns väldigt fräsch till garderobens alla sommarjackor. Och det ä ju något visst med att sticka direkt från stashen eller hur? Kantfilisilken och de vackra glaspärlorna är dock från tantkofta och jag anar nog att jag kommer sticka ytterligare en karusell i framtiden och då blir det färgglad filisilk för hela slanten!

Mönstret är tydligt och smart och jag gillar verkligen simpliciteten i sjalen utan att den aldrig någonsin blir tråkig. Det händer något hela tiden och med sin svala struktur och sitt härliga omfång har den redan blivit en vårfavorit. Exempelvis fick den följa med mig under lördagens bröllop och värma mina axlar då solen föll framåt kvällen.
Och om ni inte redan räknat ut det? Den här sjalen är en solklar tiopoängare =)
Högaktnigsfullt, eddy

Annons

vad stickar jag på just nu egentligen?

Hej kompisar, nu var det ju ett tag sedan vi kikade på vad jag stickar på just nu egentligen. Alla de där sakerna förutom en som jag stickade på förra gången är nu prydligt avmaskade och klara och många fler med dem. Men just nu stickar jag på helt andra grejer. Vi kikar!

En vårig, midjekort kofta i gräsgrön tweed är på sluttampen på stickorna. Denna består av egna hopkok och jag håller just nu på att sticka om axelkullen för fjärde gången. Denna koftfröken ska nämligen få sig en liten puffärm och eftersom jag aldrig har stickat puffärm innan utan endast liksom vet logiken bakom så blir det lite trial ann error tills kullen blir perfekt. Men vad gör det med ett sådant här underbart garn?

En liten bäbiskofta är också på gång som ska bli till ett paket till en kompis som även hon har något på gång. Nämligen själva bäbisen att sätta koftan på. Hon är precis som jag en retrofantast av mått men kanske mer inriktad på 70-talet var jag också hämtat min inspiration. En enkel uppifrån-och-ner-kofta med raglanökning och lite dekorativa flerfärgsstickade detaljer står på menyn!

Sedan stickas det sockor. Sockor i värsta gladgarnet jag hittat hos sjömanselin och som man liksom inte riktigt vet vad man ska göra med. Så jag gör ett experiment och blir det bra så blir det även ett nytt cirkusmönster så småningom. Spännande så det förslår!

Jag har även lagt upp till en vitamin D i lin och därmed också tjuvstartat vår vitamin-D-Knit-a-Long. Några utav mina stickande vänner var nämligen precis lika sugen på en vitamin D som jag så vi bestämde helt enkelt för att sticka den ihop. Vill man vara med så är det bara att sätta igång och hashtagga #vitaminDKAL på instagram vettja. Jag stickar min i kungsblått kalinkalin jag köpte på öland i somras för att sticka just en vitamin D men som liksom inte blivit av förrän nu. Nu är jag igång i alla fall och jag älskar den här stickningen. Mönstret och garnet är liksom helt enkelt gjorda för varandra tror jag bestämt.

Och så har jag mitt pendlarprojekt. Trots att jag bara har en niominuters bussresa till jobbet enkel väg så är det såklart alldeles tillräckligt för att ha en stickning. Pendlarstickningen just nu är ett par släta gladsockar i handspunnet garn stickade efter mitt absoluta favoritsockrecept: tå-upp med judys magic cast on och en häl med förkortade varv. Detta recept är förresten på väg upp på min ravelry inom snar framtid om någon skulle vilja falla ner i detta underbara kaninhål av sockstickning.

Nåväl, många stickningar men jag gillar att ha det så. Lite olika tekniker, storlekar och material att växla mellan så man kan sticka på det man känner för när motivation faller på. Och det var heller faktiskt inte allt. Jag stickar även på en lite hemlig grej som ni inte får kika på riktigt än. Men snart så!
Ha en solig dag nu underbara människor!
Högaktningsfullt, eddy

en underbar stickfest!

Nu har nästan en hel månad passerat sedan årets upplaga utav magnifika stickfest i väst ägde rum ute på Grötö i Göteborgs skärgård. Här hade jag två fantastiska dagar fyllda med inspiration, skratt och härliga människor. Vi tar oss en tur tillbaka dit tycker jag.

Jag for ut med första morgonfärjan både lördag och söndag. Tidigare än tuppen fick jag stå upp men vad gjorde det när man vaknade till en tavla ren magi på färjan ut? Vackra, vackra västkust!

Väl där mötte jag upp min vän tantkofta för att starta förberedelserna inför öppningen av garntorget. Vi hade ju knåpat ihop en liten urpremiär utav mina mönster Cirkusdirektören och Lejontämjaren tillsammans med hennes splitternya och totalt fantastiska garn tjock filisilk. Så himla spännande, nervöst och fantastiskt roligt på en och samma gång!

Solen värmde och vinden stod stilla och i varendaste hörn satt det stickare och jobbade på olika helt fantastiska projekt. Det var liksom just så man vill att alla ens dagar ska vara!

Jag höll i två olika kurser. Sticka sockor nedifrån och upp med Judys Magic Cast on samt Sticka efter engelska mönster och hade äran att ha helt fantastiskt duktiga och vetgiriga deltagare. Vi kom långt  bägge kurserna och det är så himla kul att se små stickade socktår poppa upp lite här och var nu i efterhand. Inget utav detta fastnade på bild men istället finns det en bild när jag sitter och njuter i solen med en förpackning nyponsoppa. För inte ens en inflammerad visdomstand kunde dra ner min upplevelse utav de här fantastiska dagarna.

I varje hörn fanns garnfrestelser att falla för och så himla många duktiga kreatörer!

Ja, och sedan kom ju den där stunden när det liksom var dags att åka hem.. Men i och med att vi nästan alla satt på samma färja och sedan även på samma buss in mot stan så kändes det enklare på något vis… Och det blir ju Stickfest nästa år igen vettja!

Väl hemma så var jag ju såklart tvungen att klappa lite på mina egna fynd och fick även hjälp utav andra nyfikna familjemedlemmar. Det blev några härvor i härliga sommarfärger från easyknits och jag är så spänd på att få sätta stickorna i härligheterna! Men först ska jag ju bara sticka klart allt det där andra jag håller på med just nu..

Stort tack alla underbara människor för en helt fantastisk helg! Och stort tack Linda som bjöd in mig att få vara en del utav magin. Jag hade verkligen två underbara och njutfulla dagar som maxade på såväl energin som inspirationkontot för lång tid framöver. TACK!
Högaktningsfullt, eddy

instaFebruari

Födelsedagsmånaden:

Högaktningsfullt, eddy

Cikusdirektören och Lejontämjaren

Godmorgon onsdag!
Idag har jag det glädjande beskedet att mina två senaste cirkussjalar Cirkusdirektören och Lejontämjaren har hittat hela vägen till ravelry och nu finns att klicka hem även där! De bägge gjorde urpremiär i Tantkoftas koffertar på Stickfest i väst tillsammans med det nya magnifika garnet som sjalarna är designade i. Superpirrigt och förväntansfullt var det att stiga upp den morgonen men ack så kul att höra alla era glada tillrop, peppande ord och komplimanger om mina nya kreationer. TACK SNÄLLA! Och så här ser de minsann ut:

Cirkusdirektören och Lejontämjaren är två långsmala randiga sjalar som stickas från ena sidan till den andra. För varje varv man gör sätter man hela tiden en maska på en restgarnstråd och det är sedan dessa maskor man använder för att sticka på kanten. På så vis slipper man plocka upp en massa maskor i efterhand, superbra tycker såklart jag som inte gillar att plocka maskor =). Bägge sjalkropparna stickas på exakt samma vis så man behöver inte bestämma sig förrän man kommer till kanten för vilken man ska göra. Så är man osäker är det bara att lägga upp och kicka igång ändå, jag är säker på att man kommer hinna fatta rätt beslut tills man väl är där =).

Väl framme vid kanten skiljer de sig dock åt och använder två helt olika tekniker. Cirkusdirektören, som ni ser här ovan, har en kant som stickas från ett diagram och bildar 24 små diamanter längs med hela kanten innan den avslutas med en avmaskning i sjalens andra färg. Lejontämjaren däremot, som ni hittar här under, består av långa maskor som korsläggs för en tjusig effekt. De ser svårare ut än vad det är och mönstret bjuder även på en fotobeskrivning för hur man gör lejontämjarmaskan. Även här är kanten i en avikande färg men med små picoter för att addera det där lilla extra.  De är bägge över en och en halv meter långa och går att svepa flera varv om halsen eller ha svängande om sig då man dansar. Vilken är din favorit?

Bägge sjalarna är stickade och designade för tantkoftas nya garn tjock filisilk som är en helt ny stjärna i hennes garnkoffertar. Det består utav åtta hårt tvinnade trådar som ger ett mjukt härligt garn med massvis av silkeslyster och dessutom adderar härlig tyngd till sjalen. Det fyller väldigt bra och eftersom det är en merino-silkesblandning är det både varmt och avsvalkande att ha om halsen. Det finns i en färgskala som går från duvblå och blyterts till knalligaste rosa och gröna-äpplen-grön, alla handfärgade utav talangfulla tantkofta såklart! Det var superkul att på Stickfest i Väst se alla de fantastiska färgkombinationer som valdes för att sticka någon av sjalarna. Ingenting satte gränser och ni plockade ut de mest makalösa färgkombinationer! Det ska bli en ren fröjd att få se dem alla uppstickade!

Jag kan inte prata mig varm nog om det nya tjocka filisilkgarnet det är rätt och slätt fantastiskt. Under Stickfest i Väst hade vi ett premiärerbjudande så om man köpte det som ett mönsterpaket med två härvor tjock filisilk, i valfria färger såklart, så ingick bägge mönstren till priset utav ett. Och vet ni, jag tänker att vi fortsätter med det ett tag till. I tantkoftas koffertar hittar du alltså garn och mönsterpaket och slipper välja vilken sjal du ska sticka, för där får du bägge två! Annars hittar du såklart mönstret till sjalarna var för sig i min ravelrybutik.

Hoppas du tycker om mina tv nya cirkusartister lika mycket som jag! Jag har redan börjat planera för nya spännande färgkombinationer och är väldigt sugen på att sticka mig ytterligare en Lejontämjare att vara snygg i i sommar.
Ha en fantastisk dag allihop,
Högaktningsfullt, eddy

instaJanuari

Bättre sent än aldrig =)

Högaktningsfullt, eddy

 

en färgglad liten Sigge!

När en utav mina nära vänner annonserade bäbis i magen började jag såklart genast tänka på vad jag skulle sticka. En kofta var självklart, hon var helt klart koft-worthy! En annan sak jag dessutom gillar är restgarnsuppstickning och eftersom bäbisar liksom är så små så passar såklart även deras projekt ypperligt till koftor. Jag rotade runt i stashkofferten ett tag och fiskade upp följande nystan:

Allt är små rester och udda härvor och materialen mjuka som moln i alpacka och merino. Jag var sugen på att sticka en fair isle-inspirerad kofta med ett klassiskt men ändå lite busigare mönster och blev tokglad då jag som av en händelse sprang på mönstret till Norweigan Baby. Härifrån har jag använt några av diagrammen men kastat om ordningen. I övrigt är koftan freestylad för att passa min masktäthet och koftidé och såhär fin blev den!

Den gick faktiskt fort att sticka, trots att de satt på stickor 3. Jag älskar färgkombinationen och de nästintill cirkuslika triangelborderna som får med sig koftans alla färger. Den är varm och mjuk som snö och kommer värma nya lilla krabaten Sigge när hösten kommer på ett föredömligt sätt. Dessutom kommer han vara snyggaste bäbisen i stan och göra alla andra små bäbisar (eller framförallt deras mammor) gröna av avund =)

Och en märkeskofta fick det såklart bli, för den där lilla extra lyxighetstoutchen. Jag valde däremot diskreta, nästintill isiga knappar för att framhäva koftans färg och mönster ytterligare lite mer. Och storleken? Tja, jag freestylade ju så det är svårt att säga. Men jag tror nog den kommer passa som hand i handske då lilla Sigge blir ett par månader äldre. Och det känns ju lite bättre i mitt stickhjärta om han kan ha den mer än i några ynka nyfödd-veckor så jag tyckte storleken blev riktigt bra trots eget hittepå.

Och när man får restgarn utav restgarn? Ja då stickar man en matchande liten mössa så Sigge kan bli coolast på stan och varm om öronen på samma gång. Detta mönster heter a night over the sea och var en liten teststickning jag hakade på i vintras. Helt klart ett nytt-bäbis-på-väg-favorit-projekt och det kommer bli fler sådana här mössor i framtiden. Jag tycker den är så söt så man smäller av, precis som sin nya lilla herre.
Högaktningsfullt, eddy

skew!

Stickade sockor kan man aldrig få för många av. Ytterligare ett par har nu hamnat i min socklåda och det är sådär karamelligt färgglada att man inte kan låta bli att le från gipa till gipa då man ser dem!

Vid första anblick kanske det ser ut som helt vanliga randiga sockor, men kika igen. Dessa godbitar randar sig på diagonalen och får en riktigt härlig och rolig effekt. Mönstret heter Skew och det är faktiskt mitt andra par av just detta mönster. Dock gick det första till stickproffset kristin i ett sockbyte så jag tyckte det var helt på tiden att det blev ett par till mig också.

En favorit i konstruktionen är hälen. en är inte bara löjligt snygg att titta på, den är också så himla smart konstruerad. Man stickar, och stickar och har liksom ingen aning om hur det ska komma att bli en häl och vips så är den bara där. Och den sitter som en smäck! Garnet är mitt allra första egenfärgade självrandande sockgarn (det är ett sjå att färga randigt vill jag lova!) och jag var ute efter riktiga knalliga missoni-färger som jag tyckte att jag också lyckades hitta. Allra först stickade jag ett par andra sockor men eftersom passformen på dem var lite mer tant-ankel-style så repades de upp och stickades sedan om till dessa härligheter istället. Och nu är jag toknöjd med resultatet.

Om du vill sticka ett riktigt roligt, annorlunda, men ändå enkelt sockmönster så rekommenderar jag dig verkligen att sticka skew. Mönstret är riktigt smart konstruerat och det märks att designern till vardags också är konstruktör. Dessutom är de ju perfekt för de där raniga härvorna som gömmer sig där hemma och man inte riktigt vet vad man ska ta sig till med. Sticka skew vet jag!