Unwind Brighton!

God dag, god dag, där ute i sommaren!
För ett par helger sedan kom jag hem från det nördigaste stickäventyret i min hantverkshistoria. Jag och sju tjejer jag tycker väldigt mycket om hade nämligen hyrt oss ett underbart litet hus i centrala Brighton, med kikarsiktet inställt på stickfestivalen Unwind. Och oj vad kul vi hade! Det riktigt bubblar inom mig då jag tänker tillbaka på det. Och då är det ju inte mer än rätt att ni också ska få er en kik eller hur?

Vi anlände redan på torsdagen. På vägen dit fick jag sällskap utav tre andra härliga göteborg-med-omnejd-tjejer. Flyg, buss och tåg sedan var vi framme i den makalöst fina lägenheten med den lilla trädgården där de andra godingarna redan  väntade. Efter kram-och-puss-kalas dukade vi upp en världsgod tapasbuffé och stickade till långt inpå småtimmarna. jag hade tänkt mig en ärtgrön Sophie-kofta som Brighton-projekt men garnet ville hellre bli till en Audry in Unst så då fick det bli så. Sophie får helt enkelt vänta till det perfekta garnet dyker upp (vilket kan bli snarare än man anar:).

På fredag var det vår tid att utforska Brighton och trots att regnet stod som spön var vi på glatt humör. Huvudmålet var Brighton flea market, en sevärdhet jag prickat in på måste-besöka-listan långt innan vi åkte. Och det var precis så fantastiskt som jag tänkt mig bakom de rosa väggarna och med mig hem fick två färgglada matryoshkadockor följa. Sedan åt vi lunch på ett mysigt café med rockokoomöbler och svärdfiskar i taket, några gick sina första kurser och sedan körde vi en favorit i repris på gårdagen: hem och sticka hela kvällen!!

På lördagen öppnade äntligen den stora garnmarknaden och oj vad mycket fint det var! Jag bestämde med mig själv att jag skulle gå ett varv och se på allt innan jag köpte något men när jag hittade det perfekta Sophie-garnet (ett handfärgat som det bara fanns 6 härvor av) sprang jag runt resten av marknaden så jag kunde komma tillbaka och rädda mitt fantastiska garn. Ytterligare garn till en kofta inhandlades och vad som kan vara den finaste sländan i världen. På eftermiddagen gick jag och sjömans-cajsa en urbra kurs i brioche (patentstickning) för duktiga Bristol Ivy och hade även äran att få fasta på bild tillsammans med henne. Sedan blev det en promenad hem över Brightons mysiga smågator för att göra oss redo för kvällen.

På lördagskvällen var det Pompom-fest, alltså fest med tidningen pom-pom =). Här bjöds det på pubquiz, gissa-garnet-tävlingar och mönsterigenkänningstester. Det hela toppades med god öl, stickning och många skratt. Älskar man inte bara fester då DJ:n utbrister i högtalaren: Om alla bara avslutar sitt varv så flyttar vi undan borden sedan! Dagens kändisspaning var ju såklart gulliga Meghan Fernandes, en av tjejerna bakom tidningen Pompom och som dessutom kände igen mig från ravelry. Ett foto blev det ju såklart=)

Och så avslutades kvällen med glass (jag) och dounats (alla andra) på magiska Brighton Pier, fortfarande varm nog för kortärmat.

På söndagen blev det återigen ett varv inne på marknaden för att komplettera med det man glömt köpa dagen innan. Alltså det alla andra hade köpt och visat och man kände att man liksom bara MÅSTE ha. På eftermiddagen gick jag kurs i contiguous, ett sätt att sticka koftor uppifrån och ner i ett stycke men som ändå ger ett slags monterat intryck. Kursledaren var Susie Meyers själv, contoguous-metodens moder.

På eftermiddagen blev det ytterligare en tur ner för att spana in piren med dessa donnor i dagsljus. Och herre jisses vilket magiskt ljus det var! Jag har aldrig sett något liknande. Himlen var isblå och solen nästan vit och längst ut det skrangliga nöjesfältet med tjo och tjim. Det kändes som man befann sig på 50-talet.

Och hur mycket kan åtta garntörstande svenskar på garnfestival egentligen köpa då undrar ni? Jo, SÅHÄR mycket! Detta är våra samlade garn- och ullinköp på denna tur. Kanske verkar galet i någons ögon? Jo, lite kanske. Men å andra sidan krävs ett visst mått av galenskap för att åka över ett hav för att gå på garnfestival överhuvudtaget. Jag är stolt över att besitta den galenskapen =)

Sedan så skulle jag kunna säga att vi spann i trädgården resten av kvällen, men det är inte riktigt sant. För vi gjorde egna knappar i fimolera också. Och beställde hämtmat och stickade tills klockan blev allt för mycket. Men mest spann vi. Underbara Kristin har nämligen lyckas sländfrälsa ett helt gäng under den här helgen. Och det är ju bara så roligt!

Och sedan var det måndag och dags att åka hem.. men inte riktigt än =) Först hade vi en heldag i London som istället för tänkt shopping och sightseeing spenderades i St James Park där vi spann, fikade och njöt av solen. Den helt perfekta avslutningen på en totalt magisk resa! Stort, stort tack tjejer för en helt fantastisk helg. Nästa år gör vi det igen!

Och vad köpte jag då? Jo, jag försökte i första hand lägga fokus på ovanliga fiberblandningar som är svåra att få tag på annars. Dessutom så ville jag handla av små indiemärken. Så detta blev det, uppifrån och ner från vänster till höger: Vattenmelondoftande ullsåpa från Soak. 3 färgglada topsband i polwath från Easyknits. En handfärgad grafitgrå härva i merino-kasmir-nylon från franska Julie Asselin som ska förvandlas till en sjal. Fem handfärgade gyllengula DK-härvor i den ovanliga fiberblandningen falkland-silke från franska (Vi)laines som är mina perfekta Sopie-härvor. En handgjord slända med torkade blommor från Spincity. 3 paket handkardade rolags från Knitting in France som jag har börjat sländspinna. 6 minihärvor med brittisk(!) gottlandsull från Little Grey Sheep som är mycket mjukare än den svenska, dessa ska bli ett litet vant- och baskersätt. 4 magiskt mjuka och skimrande härvor merino-brittisk alpacka-silke från John Arbon som även dem ska förvandlas till en kofta så småningom. Av honom fick(!) jag även 200 gram vit exmoorull från hans farm som jag längtar efter att spinna.

Ja så hade vi det. På vårt magiskt, magiska Brightonäventyr. Jag hade kunnat berätta så mycket mer men då hade ni nog ledsnat. Jag längtar efter att få sätta tänderna i allt nytt garn och ull. Först ut just nu är nog den brittiska alpackan från John Arbon men vem vet hur många gånger jag hinner ändra mig tills det är dags =)
Må gott i sommarhettan allesammans. Vi hörs och ses därute.
Högaktningsfullt, eddy

Annons

Kria till Doris!

Det pågår någon form utav babyboom på mitt jobb och nu är det ytterligare en utav mina närmastes tur att strax kläcka en liten flicka. Flickan Doris! Och såklart skulle även flickan Doris få något varmt och stickat att visa upp sig i. Islandströjor är fina presenter tycker jag. De ser välarbetade ut, är urroliga att sticka och man kan verkligen gå loss i färgboxen med alla möjliga glada kombinationer. Dessutom är det ju en bonus att man kan använda lite utav sitt restgarn  =). Så en islandströja blev det, och här ska ni få se så fin den blev:

Mönstret heter Kría och kommer från en utav de två mönsterböckerna jag köpte med mig hem från Island förra året. Jag älskar lekfullheten i mönstret och jag tycker den gör sig väldigt fint på ett litet barn. Jag bytte ut den riviga isländska ullen mot mjuka supersoft från magasin duett som jag faktiskt redan hade hemma i min garnkoffert. Jag fick dock komplettera med ytterligare ett turkost nystan eftersom jag stickat med dubbeltråd. Jag valde även mindre stickor för att koftan skulle bli tät och varm, ja nästan som en liten jacka tänkte jag mig.

Jag stickade koftan runt och klippte sedan upp den och plockade upp för knappbandet. På originalet är det en dragkedja men det är något som bär emot i mig med kombinationen dragkedja och handstickat på något vis. Dessutom så finns det ju så himla många fina knappar! Jag valde ett par nästintill genomskinliga för att inte ta fokus från det färgglada mönstret och även dessa är från min egen lilla knapp-stash. Jag sydde även in ett kantband för att dölja den fula sömmen från steeken och för att det ger en sådan himla skräddad effekt på något vis.

Och jag var ju såklart tvungen att ha en modell till min kofta för några fina bilder. Min sockersöta katt Gunhild fick den äran (eftersom hon är den enda i familjen som kom i storleken) och var väldigt nöjd i sin mjuka kofta. Faktum är att det var svårt att få lov till att ta av henne den =).

Och vad mer krävs det för att på en outfit komplett? Jo en liten hatt såklart! Detta är andra gången jag stickar en liten aviator till en nyfödd och jag tycker att de blir så galet söta! Och då det inte fanns så mycket restgarn kvar från koftan så blev det en teddyvariant till lilla Doris. Garnet köpte min mamma någon gång på 80-talet för att sticka en tröja till sig själv. Men det blev ingen tröja och mamma stickar inte länge vilket har lett till att jag ärvt 1000 meter nallegarn jag inte vet vad jag ska göra med.. Men nu så! Teddymössor behöver ju alla nyfödda så det lär nog bli en och annan till sådan här framöver =)
Högaktningsfullt, eddy