Får Me!

Goderafton alla symötesvänner.
Jag ber om ursäkt för stiltje på bloggfronten i livet men detta beror på att i det övriga livet har det varit allt annat än stiltje. Vardag som helg fylls med galna upptåg och blogguppdateringstiden har helt enkelt hamnat lite i skymundan.
Men nu är jag här igen och idag ska vi spana in mitt allra senaste självpublicerade sockmönster, nämligen sockorna Får Me!

Får Me är ett par flerfärgsstickade sockor som stickas uppifrån och ner med en förstärkt hällapp, och som namnet kanske avslöjar, är dekorerade med små ulliga får på en grönbetesäng. Fint som rackarns tycker jag och stickade även en klarblå himmel som de kan gå och sola sig emot. Men låt inte mina färger styra, fick även se ett par fantastiska får i en orange solnedgång då mönstret teststickades vilket också var tjusigt som bara den =)

Garnet är Jawoll från Lang vilket man bland annat kan hitta hos Magasin Duett i en uppsjö av tjusiga färger och är mjukt som smör att sticka med. Det kommer även med en liten förstärkningstråd som ligger inuti själva nystanet som man kan sticka med i sin häl eller tå om man vill för att göra dem extra slitstarka. Själva fåren är stickade utav några restgarnssnuttar vilket alltid känns så löjligt bra att göra sig av med på något vis. Och som stickade får på ett par gräsgröna sockor gör de sig långt mycket bättre än i en bortglömd stickkorg.

Mönstret hittar ni numera i min ravelrybutik och det bästa av allt.. pampadapam och trumvirvel.. är att det är spritt språngande gratis! En liten present från mig till er helt enkelt. Önskar er en fin stickstund!
Högaktnimngsfullt, eddy

Annons

en ny garnbukett att sätta stickorna i

Hej kompisar, hoppas ni har en underbar lördag hemma i hus och stugor.
Enda sedan min VitaminD-kofta i lin blev klar i somras har jag gått och suktat efter ett annat linprojekt. Förälskelsen till lin verkar vara mer än bara en crush och linkoftor är helt enkelt en av de bästa uppfinningarna på jorden!
För ett par veckor sedan låg det ett stort och mjukt paket i min brevlåda. Ivrigt öppnande insåg jag att de var 5 fantastiska härvor av det häftiga Linnéa-garnet från mina kompisar på Ullcentrum. Linnéa är en urspännande bomull-lin blandning som är Ullcentrums helt egna och jag har hört så mycket gott om det så jag är verkligen tokpeppad på att få sätta stickorna i det. Extra fint tycker jag att det är att bomullen och linet tar färgen olika vilket skapar fina naturliga skiftningar. Dessutom spinns flera utav nystanen även utav olika nyanser som skapar ytterligare liv i materialet utan att ge ett rörigt intryck.
Och nu ska jag äntligen sätta stickorna i det! Men vad det ska bli får allt vara hemligt ett litet tag till… =)
Högaktningsfullt, eddy

Que Sera

Hej godingar!
I sommar har jag varit inne i en riktig göra-klart-period där jag känt ett stort sug efter att helt enkelt ta tag i gamla projekt och maska av dem istället för att starta upp nya. Min senapsgula Que Sera-kofta jag startade upp för två år sedan i fattigskogen är ett sådant exempel och hör och häpna för nu är den klar!

Anledningen till att denna kofta faktiskt blev ett ufo från början är för att den liksom kändes lite lång. Jag beslutade mig för att vackert strunta i detta och istället bara göra slag i saken. Och visst tycker jag kanske fortfarande att den är aningens för lång, men jag tycker ändå den är superduperfin! Och är det så att man i framtiden skulle önska sig en kortare kofta så kan man ju faktiskt operera den lite grann med saxen =)

Que Sera är en kofta designad av talangfulla Kirstin Kapur och gavs ut gratis i tidningen Knitty 2010. Kroppen stickas  ett stycke medan ärmarna monteras på i efterhand vilket jag tycker ger ett väldigt fint och skräddat intryck. Dessutom blev det nästan som en liten fejkad puffärm vid monteringen pga det tjocka garnet vilket för mig endast är ett plus. Garnet däremot är allt annat än plus. Färgen är visserligen totalt magiskt men eftersom jag lade upp den här såpass tidigt i min stickkarriär, och inte riktigt hade lärt mig vad jag gillade än så visste jag helt enkelt inte att superwashbehandlat garn inte är något för mig. Garnet är Drops Karisma och jag tycker det kliar på det där otäcka allergiiga sättet, inte sådär härligt rivigt som ull kan göra och som jag tycker om. Tyvärr. Men i övrigt älskar jag koftan och jag kan absolut tänka mig fler Que Sera-koftor i framtiden, men i ett annat garn.

Men garn och längd till trots så måste jag säga att jag verkligen gillar min senapsgula kofta. En riktig höstkaramell som passa perfekt till yllestrumpbyxor och manchesterkjol och de läckra läderknapparna blev helt enkelt pricken över i. Och jag är säker på att den kommer bli värdigt använd i flera år framöver.
Högaktningsfullt, eddy