stash-o-metern 2014

För på pricken två år sedan kom jag på den eminenta idén att starta en stash-o-meter över mitt garnförråd efter att ha hört om konceptet i en amerikansk podcast. Jag drog igång en genom vår egen podcast Stick With Us som vi hade på den tiden och till min glädje följde många av er med på resan. En stash-o-meter innebär i princip att jag bokför allt jag stickar kontra allt garn jag köper varje månad för att på så sett se om stashen ökar eller minskar. Ett ganska snällt och intressant sätt att få reda på ruliansen då den alltså inte bryr sig om hur mycket du hade i förrådet då du började utan bara vad som händer varje månad.

Första året handlade stash-o-metern mest om att få ett hum. Jag hade verkligen ingen aning på hur mycket jag faktiskt stickade upp varje månad och för den delen heller ingen koll på hur mycket som kommer in. I år hade jag en ambition om att det fick komma in max 1000 meter per månad. Kanske mycket tycker ni, men njaa. Exempelvis köpte jag fem härvor ljuvligt handfärgat silke av Solveig Gustafsson i Ransberg i somras. Ett lacegarn som måste stickas dubbelt till en kofta. Tjoff, så hade jag bara där 2000 meter i stashen. Men sådana skatter måste jag bara lägga vantarna på, speciellt med tanke på att hon avvecklar sin verksamhet. Och jag gör det med gott samvete då jag genom stash-o-metern blivit mer medveten om vad som är ”värt” att ta in i stashen om man nu kan utrycka sig på det viset. Jag tänker helt enkelt en extra gång. Nu kikar vi på 2014 års siffror tycker jag!

Detta är en stash-o-meter jag faktiskt är väldigt nöjd med. Visserligen har jag stickat lite mindre än förra året (1578 meter i snitt per månad i år jämfört med förra årets 1902) och det har jag faktiskt inget svar på varför. Kanske spinningen kommit i vägen eller kanske har jag mer halvfärdiga projekt nu som tagit mycket tid men inte riktigt blev klara och fick ta plats i stash-o-metern. Nästan 1600 meter per månad är dock en väldigt respektabel siffra och jag kommer aldrig att sätta mål för utstickningssidan. Sticka gör jag av glädje, inte tvång. På ut-sidan så är jag faktiskt också otroligt nöjd. Två större månader som den ena innefattade garnfestivalen Unwind Brighton och den andra var en specialbeställning på fina tantkofta-garner jag länge velat ha. Dessutom så har jag ju faktiskt stickat ut mer än som kommit in eller hur =).

Målet på 1000 meter i månaden jag satte förra året nådde jag helt enkelt inte riktigt upp till men jag är ändå mäkta nöjd med min insats med tanke på att jag mer än halverat den inkommande stashen från föregående år. Dessutom har jag faktiskt sålt av 7355 meter under året, men då jag vill få en överblick hur mycket jag aktivt köpter kontra hur mycket jag aktivt stickar så har jag valt att inte ta med detta i slutresultatet. Detsamma gäller garn jag får för att specifikt sticka upp ett designersample. Detta räknande jag med under förra året (vilket är en av tjuvarna till att in-posten var så stor då) men valde i år att inte registrera detta då detta inte är garn jag aktivt väljer att ta in  min stash. Dessutom brukar det ju försvinna ut lika kvickt då jag nästan direkt designar något med de härvorna.

Självklart kommer jag fortsätta stash-o-metra även i år, jag fullkomligt älskar det och målet för 2015 sätter jag på en ganska skön och lagom nivå. Helt enkelt att sticka ut mer än vad jag köper in. I och med att jag sålde av så mycket garn i år så har jag en stash som jag trivs med och som jag vill använda, men också kunna förnya då jag springer på nya spännande skatter. Jag gillar utrycket ”en aktiv stash” som min vän lovisa myntade i förbifarten. Det är precis så jag vill att det ska vara. Garnet ska vara tillräckligt speciellt för att få flytta in, kanske bo till sig lite tills det hittar rätt projekt och sedan stickas ut till något magiskt, inte vara en hyllvärmare. Och så länge allt får plats i garnkofferten så är det ju faktiskt okej, även om jag nu får sitta på den för att få igen locket =)
Högaktningsfullt, eddy

Annons

Snart smäller det! – om Koftan & Eddys garn- och sjalklubb

(Vår fina logga är gjord utav talangfulla ecadesign)

Till alla er som troget väntat kan jag idag glatt meddela att snart smäller det på riktigt med Koftan & Eddys garn- och sjalklubb. Det har tagit lite längre tid än vi kunnat ana att få alla de sista detaljerna på plats men nu äntligen är slutspurten igång.

Söndagen den 7 december klockan 14.00 öppnar vi anmälan för vår garn- och sjalklubb ”Sjalar och andra halsnödvändigheter” som kommer pågå under hela 2015. Du anmäler dig direkt i Tant Koftas webbshop på www.tantkofta.se
Nu har du alltså några dagar på dig att fundera över om du är sprallig eller sober och ladda upp inför ett härligt och utmanande stickår tillsammans med Koftan & Eddy. Och som sagt, först till kvarn. Det finns ett begränsat antal platser =).
Vi hade verkligen tyckt det var superkul om du ville vara med!

Vill du läsa mer om klubben hittar du info här och här.

Vi ses i stickstugorna!
Varmaste hälsningar från Koftan och Eddy

Frågor och svar om Koftan & Eddys garn- och sjalklubb

Vi är så glada över det stora intresset för vår klubb och innan vi öppnar portarna för anmälan vill vi passa på att svara på frågorna som vi fått.

Hur många paket är det? 4 paket som skickas ut var 3:e månad med start i december strax före jul så det kan bli en julklapp. Paketen har en årstidsprägel, vinter, vår, sommar och höstpaket.

Vad är det i paketet? Garn och beskrivning till en sjal eller annan halsnödvändighet. I varje paket ligger olika garner av hög kvalitet av naturmaterial som är handfärgade av Tant Kofta enbart för klubben. Garnet i paketet väger mellan 50 och 200 gram och stickbeskrivningen som följer med är på svenska, särskilt designad för klubben av Eddy. Ett tillbehör till sjalen och/eller någon annan överraskning som kan komma till nytta och glädje och en berättelse om garnet ligger också med i lådan.

Är det svår stickning? Nej men du bör ha stickat förut innan du blir medlem. Halsnödvändigheterna innehåller olika tekniker och finesser så det blir en rolig och utvecklande stickning.

Kan jag få hjälp om jag fastnar? I medlemskapet ingår support. I första paketet finns en detaljerad guide hur du blir medlem i den Amerikanska sticksajten Ravelry. Där startas en klubbgrupp där vi tillsammans hjälps åt och visar momenten. Språket i gruppen är svenska.

Vilken ålder vänder ni er till? Till stickintresserade i alla åldrar.

Vilka färger är det? Du kan välja mellan två alternativ som vi kallar ”sober” och ”sprallig”. I spralligpaketen är färgerna starkare och piggare i soberpaketen lite mer försiktiga och åt det klassiska hållet.

Kan man byta från sprallig till sober under klubbperioden? Nej.

Var kan man anmäla sig?

Man blir medlem i klubben genom ett köp i Tant Koftas webbshop som ännu inte finns men öppnar snart, vi flaggar för tidpunkten för start i god tid.

Vad kostar det? Ett medlemskap kostar 1490:-

Kan man vara medlem om man bor i utlandet? Ja det går fint, då betalar man ett portotillägg på 120:- inom Europa och 150:-utanför Europa eftersom det är dyrare att skicka till utlandet.

Hur skickas klubbpaketet? I Sverige i en spårbar försändelse genom Posten. I utlandet som ett 1:a klass brev, som inte går att spåra och som vi tyvärr inte har möjlighet att ersätta om det kommer på avvägar.

Hur gör jag om jag inte är med i klubben och vill sticka någon av halsnödvändigheterna? Då får du vänta i 6 månader, därefter kommer mönster och garn finnas till försäljning.

Hur många är det som kan vara med? Ett begränsat antal.

Hoppas ni känner er aningen visare då ni fått svar på flera frågor och vi vill även passa på att säga STORT TACK för alla hurrarop, peppningar och glädjeskutt. Det känns så himla toppenkul att kunna dela med sig av detta till er. Håll nu utkik så lovar vi mer uppdateringar då det närmar sig anmälan.
/Koftan&Eddy

Koftan & Eddys Garn- och Sjalklubb!

Hallå där ute i stugorna!
Nu är det äntligen dags för mig och min fina samarbetspartner Tant Kofta att presentera vad vi klurat på och jobbat med det senaste halvåret, Idén föddes nämligen redan i våras och efter otaligt planerande, bollande, provfärgande och mönsterdesignande så kan vi nu stolt presentera: Koftan & Eddys garn- och sjalklubb som går under det eminenta namnet: Sjalar och andra halsnödvändigheter.

Så vad är detta då?
Jo, du som anmäler dig till detta spännande stickäventyr kommer fyra gånger under ett års tid, med start nu i vinter, att få ett lyxigt paket skickat till dig sprängfyllt med godsaker. Varje paket innehåller ett helt nytt och exklusivt mönster som är designat av Eddy just för denna klubb. Självklart är mönstret designat i ett utav Tant Koftas lyxiga garner i en klubbexklusiv färgställning vilket du så klart också hittar i ditt paket. Paketet kommer även att innehålla en liten mysig överraskning samt en liten text om material och innehåll. Men förutom materiella ting kommer du även att få chansen att prova på att sticka sjalar (och andra halsnödvändigheter) i flera olika sticktekniker då varje mönster är gjort med olika designattribut för att du ska få lära dig så mycket nytt som möjligt. Du kommer att få prova flera olika kvaliteter av lyxigt garn av olika sorters fiber och kanske upptäcka en helt ny favorit? Och om detta mot all förmodan skulle låta en gnutta skrämmande, så var lugn. Vi erbjuder dig även mönster- och tekniksupport ifall du skulle behöva lite hjälp samt möjligheten att sticka din sjal tillsammans med andra i en virtuell knit-a-long på Ravelry. Är det inte tjusigt så säg? I det första överraskningspaketet hittar du tydliga steg-för-steg-instruktioner hur du gör för att registrera dig på Ravelry ifall du känner dig osäker.

Sammanfattningsvis så får du alltså vara med om:
En garn- och sjalklubb med fokus på exklusivitet och lyx där du får chansen att prova på nya tekniker och spännande garner samt möjligheten att utvecklas med mönstersupport och stickpepp från andra. Samtliga mönster och garner i sin klubbunika färgställning kommer ha minst 6 månaders exklusivitet bara för klubbmedlemmar medan vissa av presenterna faktiskt inte kommer att kunna gå att få tag på alls efteråt. Mönsterfokus är sjalar, men även andra halsnödvändigheter kommer att förekomma just för att du ska få prova så många olika tekniker som möjligt. Dessutom erbjuds du möjligheten att välja mellan två olika färgställningar i ditt klubbpaket. Ett för den spralliga och ett för den lite mer sobra. Vilket passar dig bäst?

Viktiga datum:
Början av december: Anmälan för klubbpaketen släpps i Tant Koftas webshop – begränsat antal platser.
Strax innan jul: Första klubbutskicket sker, mönstersupporten drar igång och vi startar en härlig knit-a-long ihop.

Hoppas du vill hänga med!
/Koftan & Eddy

New York – ur en stickares perspektiv!

Jag tänkte att jag äntligen skulle börja berätta om vår fantastiska resa till New York i julas och har efter noggrant övervägande med mig själv kommit fram till att jag ska göra det på två vis. Ett inlägg om allt fantastiskt vi hade för oss i New York och så ytterligare ett inlägg om att det fantastiska och stickrelaterade vi hade för oss i New York. Och eftersom jag flera gånger blivit tillfrågad om just vilka garnbutiker man inte får missa, vilka som man gärna få missa och om vad jag fick med mig hem så tänkte jag börja i den änden. Här med presenterar jag alltså: New York, ur en stickares perspektiv!

Barnes & Nobel

Mitt allra första stikrelaterade stopp var på Barnes & Noble. Detta är typ som USA:s motsvarighet till Akademibokhandeln med den enda lilla skillnaden att det är massivt! Sticksektionen ensam tog upp över 3 bokhyllor och då ska vi inte ens tala om handarbetssektionen i stort. Här finns mängder med stickböcker att välja på och det är inte så speciellt dyrt heller, jag tror dessa snittade på en ungefär 25 dollar per bok. Efter en lång stunds bläddrande, velande och klappande valde jag tillslut tre olika böcker. En varav jag varit sugen på länge (Knit to flatter) och de andra två helt nya för mig men ack så fantastiska! En annan sak jag gillade med Barnes & Noble var att man verkligen fick bläddra i böckerna. Överallt i gångarna satt människor på golvet och läste, bläddrade och frossade i böckernas värd. Det gav stället en sådan avslappnad och skön känsla trots att det är en kedjebutik. är man intresserad utav stickböcker tycker jag absolut att man ska ta ett besök hit. Vi var på den på 46th och 5th Ave men de finns nog ett tjugotal i stan tror jag.

Knitty City


Knitty City ligger på Upper West Side i hörnet 79th och Amsterdam Ave. En butik jag egentligen inte hört så mycket om mer än att den var värd ett besök. Och wow säger jag! Det var en helt fantastisk butik med härlig personal och ett otroligt välsorterat utbud trots sin storlek. Här fanns både jättar som madeleinetosh och cascade blandad med mängder av mindre märken och indie dyers och den röda träden skulle jag säga var kvalitet. De hade verkligen satsat på de där garnerna som är någonting alldeles extra. Här fanns också en gigantisk bok och tidningshörna samt en klassisk pojkvänsfåtölj som jag kunde sätta tofsvipan i, för här inne gick det att bränna många timmar vill jag lova. Tillslut bestämde jag mig för två nystan cascade silk heritage i vitt som är en merino-silke-blandning samt två röd-rosa handfärgade merinoullshärvor från neighbourhood yarns som jag tänkte mig skulle få bli en kofta ihop. Dessutom gick jag loss på några sticktidningar från föregående år som reades ut för endast 2 dollar styck. Jag hade kunnat shoppa så otroligt mycket mer här, men höll tillbaka eftersom detta var den allra första garnbutiken. Men med facit i hand så var det också den helt klart bästa och jag rekommenderar den varmt!

Lion Brand Yarn Studio

Lion Brand Yarn Studio ligger på 15 th mellan 5e avenyn och Avenue of the Americas. Hit visste jag innan att jag ville gå mest för att jag tyckte det var coolt att få besöka Lion Brand liksom. Butiken är stor och de är väldigt duktiga på displayer och har flera tuffa ”små utställningar” inne i butiken. Se bara på de stickade 3-dimesionella stjärntecknen i butiksfönstret till exempel. De har också flera riktigt bra kurser här och innan jag for hit kollade jag upp om någon utav dem jag ville gå klaffade med vårt schema, vilket det tyvärr inte gjorde. Garnutbudet då? Jo, Nästan varje garnsort finns i miljontalsfärger! Eller kanske inte miljontals men i alla fall i ett trettiotal. Jag var dock väldigt förvånad över att det var så många sorter som innehöll akryl. Jag trodde akrylens storhetstid var över, men här verkade den faktiskt gå bra. Bland all akryl fanns dock flera skatter och jag fick med mig två nystan angora-merino från deras ”delux-kollektion” i två härliga färger som faktiskt redan har blivit en halskrage men det är en annan historia. Jag måste dock ändå rekommendera ett besök här. Om så inte för garnet (där man dock kan hitta riktiga godbitar) utan för pulsen och känslan i butiken, den var något helt annat än någon annan garnbutik jag varit i. Det var nog hela nio biträden som jobbade där samtidigt och av en anledning jag inte kan sätta fingret på så fick jag nästan lite nattklubbskäsla. Det fanns liksom puls. Dessutom hade det handsydda stickväskor av olika indie-hantverkare vilket ger stort plus i kanten, och har du mer tur än mig så kanske ditt schema passar ihop med någon utav deras kurser. Men som sagt, förvänta dig ingen överdriven garnkonsumtion.

Mood Designer Fabrics

Mood Designer Fabrics ligger på 37 th mellan 7e och 8e avenyn. De flesta känner nog igen den makalösa tygbutiken som är känd från Project Runway och trots att jag knappt sett ett enda avsnitt fanns Mood på min måste-lista. Butiken ligger på andra våningen i ett, vad som ser ut att vara, lägenhetshus och man måste åka en gammal guldig gallerhiss upp som körs utav en riktig hisspiccolo. Väl inne är butiken enorm med hela tre(!) våningar med bara tyg. De har helt enkelt allt här. Jag var runt och klämde och kände en lång stund men var nästan överväldigad utav alla material och mönster och eftersom jag inte hade något specifikt projekt stannade mina inköp vid knappar. Och dragkedjor förresten, de fanns i miljontals färger och kostade mellan 0,5 och 1 dollar styck så jag slog till på ungefär 15 stycken. Mood rekommenderas verkligen för den som är på jakt efter det där lite ovanliga tyget, har ett speciellt projekt i åtanke eller bara vill uppleva garnbutikernas Rolls Royce. Dessutom såg jag flera sällskap som gick runt och plockade spetsar, fjädrar och siden i färger som bara kunde associeras med bröllopsutstyrsel och är du i giftastagen så måtte detta vara paradiset i tyghimlen, det är ett som är säkert!

Purl Soho

Purl Soho måste vara New York, om nästan världens, mest omtalade garnbutik. Den ligger som namnet avslöjar i statsdelen Soho på Broome Street. Jag hade verkligen tokhöga förhoppningar och måste helt ärligt säga att de varken blev överträffade eller uppnådda. Butiken är ganska men ungefär hälften av butiken tas upp utav quiltingmaterial. Garnerna ligger upptravade i höga hyllor längs väggarna och de är svårt att utläsa vad det egentligen är för garn utan att dra fram dem ur hyllorna. Här trängs både indiegarn med kommersiellt garn men i ärlighetens namn tycker jag inte att de hade sådär vansinnigt mycket som tilltalade mig. Färgskalan var dock rik och i garnväg märkte man verkligen att de satsat på kvalitet. Like! Butiken var sprängfylld med folk och det var trångt, svårmanövererat och man var hela tiden i vägen för varandra och fick armbågar och kundkorgar i ryggen. Efter en stunds velande kom jag därifrån med två nystan madeleinetosh tosh merino light, en hasselnötsfärgad och en neongul vilka bägge var tokfina. Tyvärr var detta den enda madeleinetoshkvaliteten de hade inne och jag var aningen tveksamt inställd från början då entrådiga garner kan ha en tendens att filta och tappa formen. Men skönheten tog segern och jag smällde till på dem ändå och jag är minst sagt nyfiken på att sätta stickorna i dem. Som sagt, jag var inte jätteimponerad utav Purl Soho men kanske beror det på att jag hade allt för höga förhoppningar från start då jag trodde att jag i princip skulle komma till garnhimlen. Butiken är helt klart värd ett besök om inte bara för att få kika in en äkta snackisbutik=).

String Yarn

String ligger på 65th och Madison Ave och jag skulle säga att det är en riktig Upper-East-Side-butik. Här var det både tokdyrt och uppsnoffsigt med litet utbud och garnerna de väl hade inne sig var inte så värst mycket att hänga i granen. Droppen kom när jag hittade 50dollars prislappen på ett 120 meters nystan merino/(och visserligen)kashmir men ändå. Både personal och besökare var riktiga Upper-East-Side-damer á 60 plus med kaninpäls och nylagt hår och det kändes liksom inte som om någon egentligen var intresserad av stickning. Som förståeligt gick jag härifrån tomhänt och hit rekommenderar jag er inte att gå. Det är mest slöseri med tid.

Tender Buttons

Ett stenkast från String ligger Tender Buttons som är vintage-knapphimlen nummer 1. Du hittar den mysiga lilla butiken med det härliga skyltfönstret som andas sekelskifte på 62th och Lexington Ave. Här finns knappar i oändlighet i alla prisklasser och stilar och de ligger i små låder i papp som ofta innehåller flera storlekar. Det fanns även knappar så värdefulla att de låg inlåsta och belysta i glasskåp. Mitt i den långsmala butiken finns små bord där man kunde slå sig ner med sitt plagg medan personalen kom med olika knappmodeller att prova. Jag köpte ingenting eftersom jag inte direkt var på knappjakt men oj vad jag rekommenderar er att kika in på Tender Buttons om ni får möjlighet. Det är liksom en tidsresa till knapparnas mecka!

Seaport Yarns


Den sista och också den märkligaste garnbutiken vi besökte var Seaport Yarns som ligger nere i Financial District. Mitt på Broadway (181) låg den lilla ingången och via en hiss fick du åka upp till femte våningen. Här klev vi in i ett gammalt kontorslandskap fullkomligt belamrat med garn. Från golv till tak och i varenda hörn stod det märkliga och udda hyllor fyllda till bredden med både det ena och det andra. Butiken ägdes av en väldigt pratglad grekisk herre som flyttat till New York och öppnat garnbutik och som tofsvipan fick underhålla medan jag botaniserade bland det olika hyllorna, försiktigt parerande för att inte välta eller trampa på något. Här fanns allt från rent skräp till de finaste skatter och priserna var riktigt, riktigt bra. Detta är även den enda butiken på vår garnturné som även haft topsband för spinning. Efter en gedigen jakt hittade jag två härvor malabrigo sock i en tokfin bordeaux-plommon-guldig-nyans som jag tror kommer bli läcker både som sjal eller en liten kort sommarkofta. Seaport Yarns är minst sagt den märkligaste garnbutiken jag någonsin varit i så om jag rekommenderar den? Tja, jag vet inte. Den är svårbotaniserad men en upplevelse i sig och mitt bland alla egendomligheter kan man göra riktiga fynd. Är det här något för dig så åk hit!

Ja, det var min New York garn-guide det och jag hoppas du har hittat något du gillar. Eftersom jag och tofsvipan har var sitt specialintresse (garn och klassiskt herrmode) så satsade vi på att besöka ganska många butiker inom dessa specifika genrer istället för annan shopping. New York är verkligen en fantastisk stad om du brinner starkt för något unikt eftersom utbudet är minst sagt genialt. Här finns det liksom plats för alla nördigheter och dessutom stor plats. Ha en fantastisk vecka allihop så ska jag påta ihop ett litet bildspel med allt annat vi gjorde i New York vid ett senare tillfälle. För allt vi gjorde handlade ju faktiskt bara inte om garn =)
Högaktningsfullt, eddy

stash-o-metern och nya härliga mål

Godkväll, godkväll finkulturinsupare!
Jag tänkte att jag skulle berätta om ett litet projekt jag hade under föregående år och som hamnade lite i skymundan här på bloggen – nämligen stash-o-metern.

Vad är då stash-o-metern kan man ju undra? Jo, det är helt enkelt ett litet rutdiagram där jag sammanställer varje månads garnkonsumtion och garnförädling, alltså hur många meter jag stickar ut respektive köper in varje månad. Precis som i alla projekt så krävs det också regler. Jag bestämde mig för att ingående meter är ALLT som kommer in till stashen. Både sådant man köper, får eller hittar. Undantaget är garn jag spinner in i stashen, eftersom det möjligtvis skulle kunna hämma min spinnkreativitet. Utgående meter är projekt som stickas färdigt under månaden och då menar jag FÄRDIGT. I februari så tokstickade jag på min mekkoklänning som en galning men eftersom den inte blev klar förrän i mars så fick jag alltså inte registrera en endaste liten meter till statistiken. Jag valde också att inte räkna garner jag ger bort, det var ju själva stickandet som var poängen för mig. Så, resultatet av stash-o-metern 2013 är sedmera sammanställt och jag tänkte jag skulle bjuda på mig själv i denna totala nakenhet:)

Jag vill bara börja med att säga att det är helt tokigt fantastiskt att jag stickar i snitt 1900 meter per månad! Det är ungefär likvärdigt med två koftor i min myrstorlek. Kanske inte riktigt lika fantastiskt är snittposten på ingående meter bredvid som står för 3340 meter per månad. Det kan verka helt tokigt, och det är det nog egentligen men i dessa siffror döljer sig ganska mycket ”designgarn”, alltså garn jag fått skickat till mig utav en leverantör för att designa något utav. Mycket är presenter eller gåvor från mina fina vänner, så kanske är det inte lika tokigt som det verkar ändå. Men det finns tre stabila toppar. Februari då vi hälsade på i tantkoftas växthus och jag köpte garn både till eriks islandströja och två koftor till mig själv + att jag fyllde år och december som innehöll den fantastiska New York-resan där jag frossade i fingarn. Och så har vi september, månaden då vi flög till ullens förlovade land island och där garnet var billigt som havregryn och av kvalitet som västkusthummer. Där kunde jag bara inte hålla mig och jag är glad att jag inte gjorde det! Riktigt äkta ull som den är svår att hitta och när man är ute och reser så får man lov att ta med sig extra många tjusigheter hem tycker jag =)

Att fortsätta med stash-o-metern kommer att vara ett utav mina stickmål för 2014. Stash-o-metern har nämligen verkligen varit en push att avsluta projekt istället för att börja på nya eftersom man vill logga de där utgående meterna. Den har också fått mig att tänka en extra gång (även om det kanske är svårt att tro när man tittar på siffrorna) om jag verkligen vill ha det där garnet så mycket så att jag kan tänka mig att logga in metrarna. Den har också fått mig att få en uppfattning om hur mycket jag faktiskt stickar och det var det som var mitt mål med förra årets stash-o-meter. I år höjer jag ribban och säger att det bara får komma in 12 000 meter under året. Alltså 1000 meter per månad. Om jag då stickar lika mycket som förra året så kommer jag alltså även att kunna minska stashen med 12 000 meter och det hade varit fint som snus. Jag vill dock inte sätta ett utsticksmål för året eftersom jag stickar av passion, inte av tvång men jag har svårt att tro att jag någonsin kommer kunna sluta =). Jag klurar även lite på hur jag ska få in mina spinneri i sammanhanget men vi får nog ruva lite ytterligare på den karamellen tror jag bestämt.

Ett andra mål för året är att våga publicera ett koftmönster. Jag har både en och två koftor jag stickat efter egen design men jag har känt mig osäker på gradering och låtit det bero. Men i år ska jag våga! Jag är säker på att jag kommer lära mig massvis på vägen och efter övning, mer övning och teststickning så kommer det minsann gå jättebra. Det har jag bestämt.

Och ja, mål nummer tre får väl bli den där nedrans mormorsfilten igen. För nu rackarns rabarber är det bara monteringen kvar tills jag har världens finaste och mest färgsprakande filt vid fotändan. Och vem vill inte ha det (+ förstå vilka tokgrymma stash-o-meter-meter jag kommer logga med den i bagaget) Pepp!!!

Och avslutningsvis som symbol och hyllning till nya mål bjuder jag på en klassisk hejjarbild från det gamla goda förr i tiden. Det var alltså inte alltid bättre förr..=)
Högaktningsfullt, eddy

vad 2013:s stickår bjudit mig på och hur det gick med nyårsmålen

Tjugohundratretton har verkligen varit ett magiskt stickår. Jag har utvecklats så otroligt mycket, lärt mig massor om material och konstruktion och lärt känna så himla många talangfulla och inspirerande människor. Jag har kommit igång med mönsterdesignandet på riktigt, och startskottet var det otroligt varma mottagandet utav min lilla cowlette Hong Kong Pearl som fick mig att tro på mig själv och mina designidéer. Tack! Sedan dess har idéerna fullkomligt bubblat i huvudet på mig och jag har fått äran att starta två fina samarbeten…

Det första med talangfulla tantkofta som tog in min cirkussjal The Chubby Juggler till försäljning i sina koffertar där den fick glänsa tillsammans med hennes fantastiska garn. Ett samarbete som kommer utvecklas ännu mer i framtiden och som jag är så otroligt glad för. I tantkoftas koffertar finns nämligen bara noga utvalt garn av fin kvalitet som hon sedan färgat i de mest hänförande färger som verkligen inspirerar till nya glada mönsteridéer. Det andra samarbetet är med Ölands Ullcentrum där jag fått äran att ingå i deras designteam och släppt mitt första mönster för – Woolly. Deras garn är också helt makalöst i sin härliga råhet och enkelhet men helt utan kli-ighet. Två samarbeten som kompletterar varandra på bästa sätt. Vi började ju även sända Stick With Us Podcast, något som både var otroligt kul och utvecklande och där jag fick chansen att nörda ner mig ordentligt i det jag älskar tillsammans med tusentals andra som älskar samma sak!

Under året har jag också fått äran att hålla min allra första stickkurs under garnkalaset i somras och det blev även klart att jag håller kurser under Stickfest i Väst nu i Mars 2014. Här kommer jag hålla kurser i engelska stickbeskrivningar samt hur man stickar en strumpa nedifrån och upp med Judys Magic Cast On. I morgon 10.00 släpper de alla platser till såväl kurser som läger och i varje fall jag kommer hänga på låset. Platserna brukar försvinna som smör i solsken och jag hoppas jag får se så många utav er som möjligt där!

Under 2013 hade jag satt upp tre stickmål för mig själv. Jag skulle sticka två tröjor från garn jag redan hade i min stash, minst tre handspunna projekt och virka klart min mormorsrutefilt jag haft på virknålen sedan  början av 2011. Och hur gick det med detta nu då? Vi kikar!

Två koftor direkt från stashen blev det minsann: min Matryoschka-kofta i härlig tjock ull och eget hittepå och min Effervecence i handfärgat lyxgarn från London. Och jag har stickat hela 8(!) koftor i vuxenstorlek under årets gång, men de övriga är visst gjorda av mer nyinhandlat garn.

Tre handspunna projekt blev det också minsann. Högst upp ser ni den fenomenala sjalen Solution designad av min vän Kamilla och stickad i garn spunnet just för ändamålet. Jag stickade även ett par Mirabella-sockor i garn jag spann när jag var i fattigskogen året innan och så stickade jag ju min handspunna koftjacka såklart. Men den har ni redan hört så mycket om nu =)

Och sedan var det det där med att göra klart mormorsrutefilten. Och vet ni, jag är i alla fall klar med alla rutorna. 13 nystan och ungefär 350 rutor blev det totalt och trots att jag varken monterat eller fäst så värst många trådar så är jag väldigt nöjd ändå. Och kanske blir 2014 det magiska året då filten äntligen blir klar. Men vem vet, först måste jag knåpa ihop några nya tjusiga mål för detta år.
Högaktningsfullt, eddy

stickåret tjugotretton

Hej kompisar, här nedan har jag ju sammanfattat året som gått och nu är det dags för stickåret att få samma uppmärksamhet. Det är roligt det där, för man tänker att ”oj det här året har ju liksom bara flugit förbi utan att jag hunnit med någonting alls”. Sedan börjar man sammanfatta och inser istället att ”herregud vad mycket jag gjort på bara ett år!”. Häftigt tycker jag. Nåväl, låt mig nu istället presentera, stickåret 2013:

Årets kofta:

Vinnaren i kategorin årets kofta blir helt klart min handspunna koftjacka jag döpt till Bollywood. För trots att jag redan spann en koftmängd förra året så är det här den första helt handspunna kofta jag stickar, och dessutom i vuxen storlek. Bollywood blev tillslut precis på det sättet jag ville ha den, och tillslut säger jag för att jag nämligen stickade om kroppe två gånger innan jag fick den tillräckligt A-linjeformad. Den har ganska vida ärmar för det är ju faktiskt en koftjacka, guldiga, släta chanellika knappar på rad och mossstickning som gör den tät inte lämnar ett enda uns av koftan likt ett annat. Jag fullkomligt älskar denna! Ett litet ps är att jag faktiskt fått ihop hela 8 koftor i vuxenstorlek i år motsvarande förra årets 4. Alltså en ökning med hela 100%!

Årets sjal:

Min första tanke var att ”herregud vad jag stickat sjalar det här året!” Men när jag väl började räkna efter så var det inte sant. Åtta sjalar har det blivit vilket inte är sådär värst mycket på ett år ändå, däremot har större delen utav dem stickats under de senaste månaderna vilket kanske förvillat mig. Nåväl, priset som årets sjal går i alla fall till The Chubby Juggler, eller den knubbiga jonglören som den heter på svenska. En egen sjaldesign som bara känns så himla eddy på något vis. Färgglada ränder, dinglande pompombollar och strukturmönster som jag är så förtjust i och liksom framhäver det allra mjukaste och fluffigaste hos garnet. Garnet är förresten mitt absoluta favoritgarn i hela världen, nämligen angorett handfärgad utav min talangfulla vän tantkofta. Och när dessutom tantkofta ville sälja den i sina koffertar, ja då gjorde jag en extra glädjepiruett! Den finns förresten fortfarande att införskaffa sig där (samt i min ravelry-butik) men jag rekommenderar varmt att sticka den utav fantastiska angorett. Då blir den något alldeles extra!

Årets strumpor:

Årets strumpor får bli de här: Riot of Color från boken Around the world in knitted socks som jag förresten verkligen rekommenderar. Dessa är inspirerade utav Marocko och jag älskar både det flerfärgsstickade mönstret som detaljen med den vridna kanten högst upp på resåren. Detta är mina mest arbetade sockor för året och jag är väldigt nöjd med såväl passform som färgval och mönster. Och så är jag väldigt glad att jag fick stickat något som varit i min kö så väldigt länge. Årets strumpor alltså.

Årets stolthet:

Årets stolthet 2013 blir för första gången någonsin en oavgjord match. Eriks islandströja i handfärgat tantkofta-garn är en självklar kandidat med sitt vackra ok och det faktum att jag stickat en tröja i mansstorlek. Och för att inte tala om stoltheten då han har den på sig till skolan, hem till vänner eller när vi går uto ch äter. Vid dennes sida står min egendesignade vita ullsjal Woolly som jag släppte mönster på så sent som i december. Både för att den liksom är den perfekta vintersjalen men även för att jag genom den fick äran att börja som mönsterdesigner för Ölands Ullcentrum vilket är en sådan makalös stolthet i sig att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Tänk att lilla jag liksom…=)

Årets avmaskning:

Jag inledde stickåret med att lägga upp till vad som i många ögon kanske var ett vansinnesprojekt – teststickningen utav den flerfärgsstickade klänningen Mekko. Att jag dessutom valde bomullsgarn och stickor 2,5 gjorde väl inte saken bättre men jag ville ju så gärna ha denna fabulösa klänning i min ägo. Den är bara så himla fin! Och att jag hade kniven mot strupen (alltså en deadline) hjälpte mig faktiskt istället för att stjälpa mig. Jag stickade på den även när jag ibland hade ledsnat för den var ju liksom tvungen att bli klar. 9 veckor tog den tillslut från tå till topp och jag är så galet nöjd med resultatet. Färgerna blev magnifika ihop med marimekkoblommorna och att det dessutom var en riktig stashbuster gjorde ju inte det hela sämre precis. Tummen upp helt klart. Jag ÄLSKAR min mekkoklänning!

Årets spinning:

Och ingen bliv väl egentligen förvånad över att årets spinning blir de 500gram merino jag spann för att sticka den koftjacka nämn ovan. Jag började med at färga ett topsband i tron om att det skulle bli sockor men när det väl var färdigspunnet blev jag så himla nöjd att jag kände att jag istället ville sticka en jacka. Då var det bara till att försöka rota fram färggrytorna igen och få till samma nyans vilket faktiskt gick förvånansvärt bra. Hela 1094 meter tvåtrådigt garn blev det tillslut och inte ett enda uns finns kvar då jag helt enkelt stickade tills garnet tog slut. Jag fraktalspann det för en härligt färgglad effekt och är även tokigt nöjd över att jag stickade det med en gång. Tummen upp helt klart, hoppas på massvis med färgglad spinning även nästa år.

Jahopp, det var stickåret 2013 det med sina sammantaget 36(!) avmaskade projekt, stora som små. Jag lyfter på hatten, bockar och hoppas att nästa år kommer bjuda på lika mycket härligheter. Jag har en bra känsla i maggropen!
Vi ses hörrni, då ska vi prata stickmål och nyårslöften.
Högaktningsfullt, eddy

året som gått tjugotretton

Vänner! Ännu ett fantastiskt år kan läggas till handlingarna och oj vilket år det varit! Magiska platser, upplevelser, resor, känslor, ull och stickning i en kolossal blandning. Men jag skulle trots allt vilja kalla det äventyrens år. För om det är något jag gjort är det att ha äventyrat på alla möjliga och härliga vis. Vi kikar!

Januari:

Året inleddes med att jag och tofsvipan byggde oss en magnifikt smart säng för att vi alla + katt skulle rymmas i den lilla läggan. Fast med vi byggde menar jag att tofsvipan byggde och jag projektledde =). Jag hälsade på sjömanselin och hennes tjusiga får, såg babben skoja på lisebergsteatern och fick äran att teststicka den fantastiska mekko-klänningen vilket blev månadens enda stickprojekt och förmodligen årets största stickutmaning. Jag åkte även på en inflammerad visdomstand som tvingade mig till nästan tre hela veckor i horisontalläge.

Februari:

I februari fick jag en kick och anmälde mig tillsammans med mina arbetskamrater till Göteborgsvarvet. Jag snurrade för första gången på mig löpskorna på riktigt och lade efter ett par veckor min allra första mil under fötterna. Vi premiärtävlade med mitt fabulösa konståkningskorpenlag Team Online och kammade hem ännu ett guld till samlingen. Jag fyllde 27, frukostade på favorticafét Le Petit och fyndade en emmalik fåtölj på loppis. Jag åt en massa god mat på tjusiga restauranger som till exempel nya Palace, Hello Monkey, Miss Sophie, Kometen och Manana. Och så såg jag såklart den nya Cirkus Cirkör-showen som med sitt sticktema kombinerade två utav mina största intressen. Nice.

Mars:

I Mars åkte vi till Oslo för att titta på efterlängtade Cique du Soleil och garnshoppa på Pickles men passade även på att promenera genom stan, lapa sol på operans tak och äta glass på Akers brygga för i Oslo var det vår! Vi gjorde verklighet utav vår eminenta idé att starta en stickpodcast och vips så var inspelningarna igång och mysiga Stick With Us Podcast var född. Jag blev äntligen klar med min mekkoklänning och premiäranvände den stolt på årets stickfestival ute på Gottskär där jag lyxshoppade garn i renaste kashmir. Jag hade klädbytardag med vänner, hängde på sommarhuset och eldade i brasan samt kammade hem ytterligare ett konståkningsguld till samlingen.

April:

I April for vi till magiska Norefjell i Norge för en härlig spa och äventyrshelg. Där beslöt vi oss för att bestiga Högvarde, en vandring på 2,2 mil, 5 timmar och 1400 meter över havet. Ett totalmagiskt äventyr som bjöd på en utmaning utöver det vanliga och de godaste lakrisfiskar jag någonsin ätit. Vi åkte slalom, solade på terassen och bubblade både bubbelpool och äkta champagne. Jag åt skaldjurslunch i grebbestad, gick på galenskaparnas 30-årsfest och hängde massvis med mina fina arbetskollegor. Och så spann jag över 1000 meter till det som skulle bli min allra första handspunna kofta.

Maj:

I maj var det äntligen dags för min Göteborgsvarvsdebut. Jag var taggad till tänderna och trots 29 grader stekande sol på startlinjen, någon slags tyfonliknande sak på Hisingen och en hagelskur på Göta Älvbron så tog jag mig stolt i mål på eminenta 2 timmar, 1 minut och 26 sekunder. Det firades i pizza och cola med andra tappra soldater och dagen efter var det dags att plocka ihop vandringsryggsäcken och bege sig ut på det stora Malaysiaäventyret. Vi besökte teplantag i Cameron Higlands, fladdermusgrottor i Kuala Lumpor, paradis öar i Kota Kinabalu och sultanpalats i Brunei. Men störst av allt var bestigningen utav Mount Kinabalu, sydostasiens högsta berg och mäktiga 4095 meter över havet! En vandring som tog 14 timmar och som gav mig den häftigaste endorfinkick jag någonsin upplevt. Tänk att vi gjorde det!

Juni:

Juni inleddes med att vi for ner till Semporna och efter en timmes båtfärd på en liten skakig båt var vi framme vid det mest paradislika jag någonsin upplevt – den halvtimmesstora ön Mabul. Här bodde vi i fem dagar i en hytta som stod på styltor i vattnet, umgicks med härliga människor och snorklade i världens bästa vatten. Sedan for vi vidare rakt ut i djungeln och hade äran att få se orangutanger, kingfishers och markattor i sitt naturliga habitat. Resan avslutades sedan i färgstarka Hong Kong med shopping, världens femte största buddastaty och efterlängade duschar. Och så blev stickmönstret Hong Kong Pearl till så klart. Väl hemma åt jag oxfilé på Meet med härliga kollegor, firade midsommar på jobbet och sprang som en tok runt Delsjön.

Juli:

I Juli följde jag med min fina vän Ida på en paddlingstur längs viskan där vi njöt utav stillheten, råmande kor och en strålande sol. Vi tältade, spelade kort och lagade god mat på skrangliga spritkök. Jag åkte på stickläger på Ölands folkhögskola där jag totalförälskade mig i såväl Öland som livet just här. Här hade jag äran att lära känna flera totalt underbara människor som delar min passion och stickade långt in på småtimmarna. Vi åkte på garnsafari, stickade på allvaret, åt underbar mat och kallvattensfärgade garn för första gången. Jag hängde även några dagar på sommarhuset, drack bubbel på bar himmel och hade äran att få ansvara för ett riktigt, riktigt häftigt projekt på jobbet som gav mig massor med kunskap och självförtroende och energi.

Augusti:

I Augusti var jag på garnkalas i tantkoftas växthus tillsammans med magasin duett och jag fick äran att hålla min allra första stickkurs. Vi frossade i garn, grillade och spelade även in det som blev sista avsnittet av vår podcast. Jag åkte ut och hälsade på sjömanselin där vi stickade, skrattade och plockade svamp och jag fick även tillfälle att klippa mitt allra första och livs levande får. Så tufft! Jag hängde i solen på rosencafét, stickade med massa människor jag tycker om, åt middag på nyöppnade LPF Bistro och hade den stora äran att få gå på burlesquepremiär på Okleys tillsammans med härliga vänner.

September:

I september åkte jag till fantastiskt fantastiska Island, en resa jag vunnit genom en värvningstävling på jobbet och en resa som det stod eddy skrivet på med versaler. Och vilken resa! Vi besökte gigantiska geijsrar, fantastiska vattenfall och ställen där kontinentplattor möts och helt enkelt skapat totalt magisk natur. Vi badade i blue lagoons kiselvatten, åt niorättersmiddagar på michelinerestauranger och jag shoppade isländskt garn utan dess like! Och som om allt detta inte vore nog hann jag även med en härlig helg i garnlyxandets tecken när fina Elin och Karin var här och hälsade på. En helg fylld med stickfikor, goda middagar, sjungande skratt och garnnörderi. Och lite hemmagjord creme brulé, hagapromenader, claras och kamillas fina bokrealease och häng hos FNY hanns faktiskt också med innan månadskiftet. Och såklart det ärofyllda uppdraget att sälja min Chubby Juggler-sjal i tantkoftas koffertar och på syfestivalen i Borås.

Oktober:

I oktober unnade vi oss en härlig spa-helg på mysiga Stenungsbaden där vi badade i fyra olika bastuar, bubblade i pooler, utförde spa-ritualer och njöt i en säng med utsikt över viken. Jag stickade även klart sjalen Woolly som jag fått äran att designa åt Ölands Ullcentrum men som fortfarande var en hemlighet just då. Jag var på Ugglas show på Rondo, åt hamburgare på Burgerson och dejtnightade med tofsvipan på bio. Sedan åkte jag en utflykt till tyglagret i Kinna, på bokrelease av älskade kofta och gick på röda mattan under ettårskalaset på Mr P, en härlig tillställning vi råkade hamna och välkomnades på trots att vi egentligen inte var bjudna =)

November:

I November klädde jag upp mig till tänderna och gick på Juristernas åriga bal tillsammans med min karl i frack. Vi åt god mat, lyssnade på förvånansvärt rolig stå upp och jag kände mig tjusig i svandunsboa. Jag passade även på att njuta utav Lars Winnerbäcks som alltid magiska spelning, hängde på pusterviks på-spåret-quiz flera gånger om, lagade mustiga grytor och började peppa för jul. Så till den milda grad faktiskt att jag tjuvstarade både adventsstjärnor och lussekatter. Vi lyste upp november med restaurangbesök på Pinchos, hockeymatch i Scandinavium och, skaldjussoppa på Sjöbaren, nycirkus på Stora Teatern och en makalös köttbricka på Miss Sophie.

December:

December var den där helt fabulöst fantastiska månaden då vi lovade varandra att vi skulle gifta oss i julgransljusens sken på isbanan i Bryant Park. Årets absolut bästa och ett utav livets största ögonblick! För i december gav vi oss av till just New York där vi strosade gata upp och ner i mysiga statsdelar, upplevde gospel i Harlem, åt shake shack-burhare och gick på Rangers-match i Madison Square Garden. Vi såg musikal i form av Chicago, teater i form av Macbeth och frihetsgudinnan från staten island-färjan. Vi besökte flera garnbutiker, en butik sprängfylld med vintageknappar och botaniserade i timmar på Mood Designerfabrics. Och på julaftonskvällen åt vi en middag utom denna värld på stjärnkrogen Red Rooster. Som om det inte vore nog hann jag även med att fira mormors 90års dag på Kometen, vara tjugotalssnygg i påfågelfjädrar på årets personalfest, juluppvisa mitt fantastiska konståkningskorpenlag, vinna en 2kilos twistpåse på Liseberg och besöka ännu en nycirkus på stora teatern innan året tog slut för denna gång.

Tack för ett fantastiskt tjugohundratretton. Visst har det även funnits dalar men de känns små i jämförelse med allt fantastiskt detta år erbjudit mig på alla sätt och vis. Nu siktar jag mot ett lika spännande, äventyrligt och härligt tjugohundrafjorton och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att inleda det än tillsammans med min fästman(!). Och vet ni, på måndag går jag delvis på en ny och spännande tjänst på jobbet som jag riktigt riktigt längtar till att få sätta tänderna i. Jag tror att detta året kommer bli helt fantastiskt det också, jag är nästan säker på det faktiskt. =)
Högaktningsfullt, eddy

stickfest i väst 2014!

Hej alla tjusiga eddysbloggprenumeranter.
Igår släpptes programmet till nästa års upplaga utav stickfest i väst som återigen hittar tillbaka ut på vackra och mysiga Grötö. Jag kan dessutom stolt presentera att jag har fått den stora äran att leda inte mindre än två kurser under detta fantastiska stickevenemnag. Tjoho! Jag är så himla glad, stolt och lite ivrigt pirrig på samma gång. Det ska bli så himla spännande!

Kurserna just jag kommer hålla i kallas ”sticka sockor nedifrån och upp med Judys Magic Cast On” samt ”sticka efter engelska mönster”. Dessa ligger båda på söndagen och kommer innehålla precis det som rubriken avslöjar. Workshop nummer 1 innehåller instruktioner om hur man stickar sockor på mitt favoritsätt = nedifrån med den smarta uppläggningen Judys Magic Cast On som man alltså inte behöver montera ihop i tån sedan. Vi går även igenom tåökningar och hur man sedan jobbar sig vidare på sin socka. I Workshop nummer 2 går vi igenom de engelska stickförkortningarna och begreppen man stöter på i engelska mönster och sedan tänkte jag att vi jämför den svenska och engelska versionen på ett utav mina sjalmönster för att få en bra överblick.

Mer information om dessa och alla andra fantastiska workshop hittar ni på stickfestivast.se. Anmälan öppnar den 14/1 och jag har redan hittat ett par som jag själv tänker anmäla mig till. Av erfarenhet tänker jag verkligen hänga på låset och anmäla mig snabbt som tusan för platserna brukar gå åt blixtsnabbt, ett tips även till er om ni är sugna på någon kurs. Hoppas ni ska tycka detta ska bli lika kul som jag! Jag längtar supermycket efter ett par dagar på vackra Grötö nu. Jag hoppas vi ses där =)
Högaktningsfullt, eddy