Gotland runt… på cykel!

Goddag denna söndag ute i stugorna. Idag är det min sista semesterdag men jag tänkte dela med mig utav min senaste semestervecka och dess eskapader här på bloggen idag. Egentligen hade vi tänkt fara och fjällvandra i år igen och hade siktet inställt på Padjelanta som är ett slags norskt Sarek. Men eftersom min höft fortfarande bråkar (den blev inflamerad veckorna innan göteborgsvarvet pga överträning och nu går jag hos sjukgymnast) så klarade den helt enkelt inte av att gå så långt med så tung packning. Så vad göra istället? Jo, cykla runt Gotland såklart!

Dag 1:

Efter tåg till Kalmar och buss till Oskarshamn anlände vi äntligen med färjan till Visby kring halv fem snåret. Vi hämtade ut våra cyklar, samlade ihop teamet och gjorde oss redo för en första etapp. Målet var Tofta Strand, ungefär 23 kilometer söder ut men efter en liten detour blev det totalt 31 kilometer denna dag innan vi slog läger för natten.

Dag 2:

dag två vaknade vi upp till den här vyn. Vi slog inte läger på själva campingplatsen (och kommer heller inte göra det någon gång på resan) och var helt själva på en liten strand strax utanför Tofta. Redan idag bestämde vi oss för att avvika från Gotlandsleden som annars är resans färdväg. Skälet till detta? Jo, en liten tur till Fardhem och Gotlands fantastiska spinneri!

I spinneriet fick vi en guidad tur och en resa genom tiden då de tunga 20-tals maskinerna sto och malde. Så himla mäktiga maskiner, som tunga ånglokomotiv ungefär! Med mig fick jag även två ljuvliga härvor entrådigt gotlandsgarn som jag redan klämt och klappat på massvis. Det dröjer nog inte länge innan de hamnar på stickorna vill jag tro…

Och sedan tog jag den här bilden som nog är min favorit från hela resan. Så här hade vi det. Cyklande någonstans på Gotland med vajande sädesfält runt omkring oss.

Dag 3:

Dag tre vaknade vi upp på en liten udde strax söder om Nisseviken. Vi lagade gröt, drack kaffe på en gaseldad kaffebryggare (inget fryskaffe här alltså) och gjorde oss redo för dagens strapats.

Idag var det runding av södra udden som gällde och här är jag och Ida hela vägen nere vid Hoburgsgubben. Lite regn i luften denna dag men som alla vet så finns det ju inget dåligt väder…

Och på kvällen hittade vi den mysigaste lilla restaurang man kan tänka sig. På Hamra krog spelade de Edith Piaff, hade escargot på menyn och servitörer som bröt på franska. Åker ni någonsin till Gotland, missa inte denna ljuvliga lilla pärla på sydostkusten, lova mig det.

Dag 4:

Under dag 4 nådde vi Kattlunds medeltidsgård där vi stannade för att avnjuta vår allra första saffranspannkaka. Och jag måste säga nja. Jag är en saffransälskare av stora mått men även en ris-ala-malta-hatare vilket gav saffranspankakan (som i min värld liksom hamnar någonstans däremellan) betydet nja. Men det var superkul att få prova och salmbärssylt är ju grejen alltså!

Och sedan nådde vi Ljugarns strand som också blev vårt läger för natten. Här bodde vi precis bredvid Ljugarns raukområde vilket blev mitt allra första möte med raukar. Alltså vad häftiga de är! Bildade av koraller i tropiskt hav långt innan istiden föll över Sverige. Detta är för övrigt en annan favoribild från resan.

Naturmat alltså! Det är ju så himla gott. Med oss på redan hade vi Magnus som förmodligen skulle kunna söka till tv konceptet: Sveriges mästerkock på stormkök=)

Dag 5:

Dag 5 pinnade vi på riktigt ordentligt då vi låg aningen efter i körschemat. Vi passerade österGARN (finns väldigt många orter på Gotland som slutar på garn som betyder ungefär udde eller strand vad jag förstått). Vi tog en härlig bild framför en utav gotlands alla möllor och cyklade vidare in i Gothem där vi åt världens godaste vedungsbakade pizza. Sedan satte vi oss på cyklarna igen och trampade på en bra bit norr om Slite där vi äntligen slog ett mycket sent läger för natten.

Dag 6:

Eftersom vi natten innan inte tältat vid en strand (första och enda gången) stannade vi ganska fort dag 6 för ett morgondopp. Vi lyckades pricka in denna magiska källa i ett gammalt kalkbrott i Vallerviken med det turkosaste vatten du kan tänka dig. Och ja, man fick bade här =)

Sedan tog vi färjan över till Fårö och cyklade dess 6 mil. Här år vi lunch, väjde för får på gatan och besökte tre olika raukområden. Mest känt och häftigast var såklart Långhammar där även denna bild är tagen. Helt klart ett annat Gotlands-måste för den som är på tur här =). Sedan blev det färjan tillbaka igen och ytterligare en timme på cykeln innan dagens etapp var avklarad.

Dag 7:

Dag 7 vaknade vi på stranden i vackra Ar, helt klart en dold pärla. Här blev det en härlig grötfrukost på stranden innan vi cyklade vidare för att passera Gotlands norra udde. Ett utav mina mål med resan har varit att köpa mig ett vackert lammskinn att ha i min stickfåtölj. Överallt på Gotland finns gårdar med skylten lammskinn men jag ville vänta till sista dagen så jag inte behövde släpa på det i en hel vecka. Tillsist kom vi till en supermysig liten gård som hette Russhaga och låg i samhället Stenkyrka. Här möttes vi av en underbar kvinna som visade oss runt på gården, berättade om sina får (en ganska liten besättning om endast 50 djur) och hur det kom sig att hon blev fårägare. Hennes skinn var helt underbart fina och när jag äntligen bestämt mig för ett utav dem visade det sig att hon inte tog kort. ”Men du kan få mitt kontonummer, så kan du sätta in pengar då du kommer hem” sa hon då. Wow!! Tänk att låta en främling fara iväg med ett skinn för över tusenlappen med endast ett löfte om att sätta in pengar på hennes konto. Det är helt fantastiskt tycker jag! Ska du köpa ett lammskinn gör det på Russhaga i Stenkyrka, de har gudomliga skinn, bra service och en kvinna som verkligen brinner för det hon gör. Och det är ju något speciellt med att bara svänga in på en gård och köpa med sig något så vackert hem samtidigt som man ser de andra fåren gå och beta. Att köpa ett skinn i en souvenirbutik i Visby hade liksom inte alls varit samma sak..
Nåväl, sedan blev det lyxmiddag på Krusmyntagården ca 10 kilometer norr om Visby för att fira att vi nästan var klara innan vi slog tält längs vattnet. Bara en mil kvar nu alltså.

Dag 8:

Och ja, efter 40 minuter på cykeln var vi i Visby. 50 mil på 7 dagar alltså och världens häftigare semesterupplevelse. Oj vad vi har sett Gotland och alla dess russin. Och jag skulle gärna åka tillbaka en annan gång och plocka de allra godaste russinen ur kakan =)

Och i Visby rådde medletidsveckan för full hals och vi passade på att insupa lite kultur innan färjan gick tillbaka igen. Medeltidsveckan var verkligen en upplevelse i sig. Jag tänker att de kändes för alla medeltidsfantastier på samma sätt som när vi garnnörar var i Brighton för ett par veckor sedan. Det är häftigt på något sätt =)

Hoppas ni tyckt det varit kul att få en inblick i min gotlandsresa. Vi hörs snart igen med nya äventyr. Stor kram till er alla!
Högaktningsfullt, eddy

Annons

Unwind Brighton!

God dag, god dag, där ute i sommaren!
För ett par helger sedan kom jag hem från det nördigaste stickäventyret i min hantverkshistoria. Jag och sju tjejer jag tycker väldigt mycket om hade nämligen hyrt oss ett underbart litet hus i centrala Brighton, med kikarsiktet inställt på stickfestivalen Unwind. Och oj vad kul vi hade! Det riktigt bubblar inom mig då jag tänker tillbaka på det. Och då är det ju inte mer än rätt att ni också ska få er en kik eller hur?

Vi anlände redan på torsdagen. På vägen dit fick jag sällskap utav tre andra härliga göteborg-med-omnejd-tjejer. Flyg, buss och tåg sedan var vi framme i den makalöst fina lägenheten med den lilla trädgården där de andra godingarna redan  väntade. Efter kram-och-puss-kalas dukade vi upp en världsgod tapasbuffé och stickade till långt inpå småtimmarna. jag hade tänkt mig en ärtgrön Sophie-kofta som Brighton-projekt men garnet ville hellre bli till en Audry in Unst så då fick det bli så. Sophie får helt enkelt vänta till det perfekta garnet dyker upp (vilket kan bli snarare än man anar:).

På fredag var det vår tid att utforska Brighton och trots att regnet stod som spön var vi på glatt humör. Huvudmålet var Brighton flea market, en sevärdhet jag prickat in på måste-besöka-listan långt innan vi åkte. Och det var precis så fantastiskt som jag tänkt mig bakom de rosa väggarna och med mig hem fick två färgglada matryoshkadockor följa. Sedan åt vi lunch på ett mysigt café med rockokoomöbler och svärdfiskar i taket, några gick sina första kurser och sedan körde vi en favorit i repris på gårdagen: hem och sticka hela kvällen!!

På lördagen öppnade äntligen den stora garnmarknaden och oj vad mycket fint det var! Jag bestämde med mig själv att jag skulle gå ett varv och se på allt innan jag köpte något men när jag hittade det perfekta Sophie-garnet (ett handfärgat som det bara fanns 6 härvor av) sprang jag runt resten av marknaden så jag kunde komma tillbaka och rädda mitt fantastiska garn. Ytterligare garn till en kofta inhandlades och vad som kan vara den finaste sländan i världen. På eftermiddagen gick jag och sjömans-cajsa en urbra kurs i brioche (patentstickning) för duktiga Bristol Ivy och hade även äran att få fasta på bild tillsammans med henne. Sedan blev det en promenad hem över Brightons mysiga smågator för att göra oss redo för kvällen.

På lördagskvällen var det Pompom-fest, alltså fest med tidningen pom-pom =). Här bjöds det på pubquiz, gissa-garnet-tävlingar och mönsterigenkänningstester. Det hela toppades med god öl, stickning och många skratt. Älskar man inte bara fester då DJ:n utbrister i högtalaren: Om alla bara avslutar sitt varv så flyttar vi undan borden sedan! Dagens kändisspaning var ju såklart gulliga Meghan Fernandes, en av tjejerna bakom tidningen Pompom och som dessutom kände igen mig från ravelry. Ett foto blev det ju såklart=)

Och så avslutades kvällen med glass (jag) och dounats (alla andra) på magiska Brighton Pier, fortfarande varm nog för kortärmat.

På söndagen blev det återigen ett varv inne på marknaden för att komplettera med det man glömt köpa dagen innan. Alltså det alla andra hade köpt och visat och man kände att man liksom bara MÅSTE ha. På eftermiddagen gick jag kurs i contiguous, ett sätt att sticka koftor uppifrån och ner i ett stycke men som ändå ger ett slags monterat intryck. Kursledaren var Susie Meyers själv, contoguous-metodens moder.

På eftermiddagen blev det ytterligare en tur ner för att spana in piren med dessa donnor i dagsljus. Och herre jisses vilket magiskt ljus det var! Jag har aldrig sett något liknande. Himlen var isblå och solen nästan vit och längst ut det skrangliga nöjesfältet med tjo och tjim. Det kändes som man befann sig på 50-talet.

Och hur mycket kan åtta garntörstande svenskar på garnfestival egentligen köpa då undrar ni? Jo, SÅHÄR mycket! Detta är våra samlade garn- och ullinköp på denna tur. Kanske verkar galet i någons ögon? Jo, lite kanske. Men å andra sidan krävs ett visst mått av galenskap för att åka över ett hav för att gå på garnfestival överhuvudtaget. Jag är stolt över att besitta den galenskapen =)

Sedan så skulle jag kunna säga att vi spann i trädgården resten av kvällen, men det är inte riktigt sant. För vi gjorde egna knappar i fimolera också. Och beställde hämtmat och stickade tills klockan blev allt för mycket. Men mest spann vi. Underbara Kristin har nämligen lyckas sländfrälsa ett helt gäng under den här helgen. Och det är ju bara så roligt!

Och sedan var det måndag och dags att åka hem.. men inte riktigt än =) Först hade vi en heldag i London som istället för tänkt shopping och sightseeing spenderades i St James Park där vi spann, fikade och njöt av solen. Den helt perfekta avslutningen på en totalt magisk resa! Stort, stort tack tjejer för en helt fantastisk helg. Nästa år gör vi det igen!

Och vad köpte jag då? Jo, jag försökte i första hand lägga fokus på ovanliga fiberblandningar som är svåra att få tag på annars. Dessutom så ville jag handla av små indiemärken. Så detta blev det, uppifrån och ner från vänster till höger: Vattenmelondoftande ullsåpa från Soak. 3 färgglada topsband i polwath från Easyknits. En handfärgad grafitgrå härva i merino-kasmir-nylon från franska Julie Asselin som ska förvandlas till en sjal. Fem handfärgade gyllengula DK-härvor i den ovanliga fiberblandningen falkland-silke från franska (Vi)laines som är mina perfekta Sopie-härvor. En handgjord slända med torkade blommor från Spincity. 3 paket handkardade rolags från Knitting in France som jag har börjat sländspinna. 6 minihärvor med brittisk(!) gottlandsull från Little Grey Sheep som är mycket mjukare än den svenska, dessa ska bli ett litet vant- och baskersätt. 4 magiskt mjuka och skimrande härvor merino-brittisk alpacka-silke från John Arbon som även dem ska förvandlas till en kofta så småningom. Av honom fick(!) jag även 200 gram vit exmoorull från hans farm som jag längtar efter att spinna.

Ja så hade vi det. På vårt magiskt, magiska Brightonäventyr. Jag hade kunnat berätta så mycket mer men då hade ni nog ledsnat. Jag längtar efter att få sätta tänderna i allt nytt garn och ull. Först ut just nu är nog den brittiska alpackan från John Arbon men vem vet hur många gånger jag hinner ändra mig tills det är dags =)
Må gott i sommarhettan allesammans. Vi hörs och ses därute.
Högaktningsfullt, eddy

en stickresa till Köpenhamn

i början av april, jag för nästan 3(!) månader sedan var jag och några utav mina likasinnade stickvänner över till Köpenhamn på en stickresa. Smaka bara på namnet, stickresa! Är det inte fantastiskt så säg! Här ägnade vi oss åt garnbotanik, god mat, dansk öl och stickning i mängder. Fanns det ett ställe att sticka på så stickades det på helt enkelt. Ungefär såhär såg det ut:

Allra första stoppet var såklart den omtalade butiken Sommerfuglen. En sprängfylld butik med massvis av trevliga och spännande garner om än lite rörigt för mig där man fick kryssa mellan de olika rummen där det låg garner högt och lågt. Men ett fynd gjorde jag minsann och jag var väldigt nöjd med min garnpåse då vi lämnade denna sticksnackis för att styra stegen vidare. Kan varmt rekommendera ett besök här =)

Nästa stopp var Ulstedet som jag skulle säga var Sommerfuglens raka motsatts. Här låg garnerna i prydliga rader, det var överskådligt och det fanns mängder med uppstickade prover att klämma på. Och trots att jag nog egentligen gillar denna typ av butiker liiiiite bättre så saknade jag ändå spänningen på något vis som finns på Sommerfugeln. Ni vet när man liksom kryssar sig fram mellan hyllorna och helt plötsligt bara råkar hitta en skatt i ett undangömt hörn =). Men struktur och lättnavigation är också väldigt bra garnbutiksfaktorer och tillsammans skapar dessa två en väldigt bra enhet i garn-Köpenhamn. Här hittade jag dock inget sådär speciellt men passade istället på att prova på soffhörnan (gillas!) och fiskade upp min stickning medan de andra fyndade vidare.

Sedan var det lunch-fika-öl-stickning för hela slanten och inne på ett ställe som kunde erbjuda samtligt inom de olika kategorierna stickade vi och skrattade bort resten av eftermiddagen. Det är nog detta som är det bästa med stickresor ändå. Att få nörda sig ihop med likasinnade!

Sedan styrde vi kosan mot tjusiga hotell Skt Petri där det blev lite förstickning innan vi begav oss till området med det fantastiska namnet Köttbyn. Konstigt nog serverades det fisk men det var makalöst gott ändå och man kände sig verkligen bortkämd där man satt. På finresa tillsammans med fintjejer fortfarande babblande om stickning och garn!

Dagen efter var det söndag i Danmark och det mesta var stängt. Men inte gjorde det oss något! Tågen skulle ju inte gå förrän fyra så vi tog det som ett tecken att flera oavbrutna timmars stickning väntade. Sagt och gjort! Vi stickade i frukostmatsalen, i hotelllobbyn, på lunchcafét och centralstationen tills det tyvärr var dags att vinka hejdå för denna gång. Men å vilka makalöst tokfina sticktjejer jag känner!!

Och med mig hem i påsen då? Jo där fanns fyra nystan av Isagers Highland wool, ett garn jag länge velat prova. Dessutom i en underbart isblå nyans som kallade på mig direkt då jag tog klivet in i butiken. Det slank även med två små koner med merceriserad bomull i samma nyans. Jag har en liten vag idé om att sticka med en tråd av varje för en spännande blank effekt inemellan den mjuka ullen men är inte helt säker än. Ullen är ju väldigt vacker som den är på egen hand trots allt.

Och varför berättar jag nu om detta såhär tre månader i efterhand kanske man kan tänka? Jo, för om två veckor är det dags igen. Då ska vi lämna landet och sätta oss på ett flyg över till Brighton för att deltaga i den stora stickfestivalen Unwind!! Kan ni förstå vad roligt!! Vi har hyrt oss en lägenhet där vi ska sticka hela nätterna och på dagarna ska vi garnbotanisera, gå på massvis av roliga kurser och inspireras ut i fingerspetsarna. Jag längtar så mycket att jag har svårt att sitta still! Jag lovar att berätta mer, både innan och efter men just nu har jag lite ilbråttom så detta får bli allt för nu. Ha en fantastisk fredag gott folk, själv ska jag bege mig till jobbet =)
Högaktningsfullt, eddy

en underbar stickfest!

Nu har nästan en hel månad passerat sedan årets upplaga utav magnifika stickfest i väst ägde rum ute på Grötö i Göteborgs skärgård. Här hade jag två fantastiska dagar fyllda med inspiration, skratt och härliga människor. Vi tar oss en tur tillbaka dit tycker jag.

Jag for ut med första morgonfärjan både lördag och söndag. Tidigare än tuppen fick jag stå upp men vad gjorde det när man vaknade till en tavla ren magi på färjan ut? Vackra, vackra västkust!

Väl där mötte jag upp min vän tantkofta för att starta förberedelserna inför öppningen av garntorget. Vi hade ju knåpat ihop en liten urpremiär utav mina mönster Cirkusdirektören och Lejontämjaren tillsammans med hennes splitternya och totalt fantastiska garn tjock filisilk. Så himla spännande, nervöst och fantastiskt roligt på en och samma gång!

Solen värmde och vinden stod stilla och i varendaste hörn satt det stickare och jobbade på olika helt fantastiska projekt. Det var liksom just så man vill att alla ens dagar ska vara!

Jag höll i två olika kurser. Sticka sockor nedifrån och upp med Judys Magic Cast on samt Sticka efter engelska mönster och hade äran att ha helt fantastiskt duktiga och vetgiriga deltagare. Vi kom långt  bägge kurserna och det är så himla kul att se små stickade socktår poppa upp lite här och var nu i efterhand. Inget utav detta fastnade på bild men istället finns det en bild när jag sitter och njuter i solen med en förpackning nyponsoppa. För inte ens en inflammerad visdomstand kunde dra ner min upplevelse utav de här fantastiska dagarna.

I varje hörn fanns garnfrestelser att falla för och så himla många duktiga kreatörer!

Ja, och sedan kom ju den där stunden när det liksom var dags att åka hem.. Men i och med att vi nästan alla satt på samma färja och sedan även på samma buss in mot stan så kändes det enklare på något vis… Och det blir ju Stickfest nästa år igen vettja!

Väl hemma så var jag ju såklart tvungen att klappa lite på mina egna fynd och fick även hjälp utav andra nyfikna familjemedlemmar. Det blev några härvor i härliga sommarfärger från easyknits och jag är så spänd på att få sätta stickorna i härligheterna! Men först ska jag ju bara sticka klart allt det där andra jag håller på med just nu..

Stort tack alla underbara människor för en helt fantastisk helg! Och stort tack Linda som bjöd in mig att få vara en del utav magin. Jag hade verkligen två underbara och njutfulla dagar som maxade på såväl energin som inspirationkontot för lång tid framöver. TACK!
Högaktningsfullt, eddy

New York – ur en stickares perspektiv!

Jag tänkte att jag äntligen skulle börja berätta om vår fantastiska resa till New York i julas och har efter noggrant övervägande med mig själv kommit fram till att jag ska göra det på två vis. Ett inlägg om allt fantastiskt vi hade för oss i New York och så ytterligare ett inlägg om att det fantastiska och stickrelaterade vi hade för oss i New York. Och eftersom jag flera gånger blivit tillfrågad om just vilka garnbutiker man inte får missa, vilka som man gärna få missa och om vad jag fick med mig hem så tänkte jag börja i den änden. Här med presenterar jag alltså: New York, ur en stickares perspektiv!

Barnes & Nobel

Mitt allra första stikrelaterade stopp var på Barnes & Noble. Detta är typ som USA:s motsvarighet till Akademibokhandeln med den enda lilla skillnaden att det är massivt! Sticksektionen ensam tog upp över 3 bokhyllor och då ska vi inte ens tala om handarbetssektionen i stort. Här finns mängder med stickböcker att välja på och det är inte så speciellt dyrt heller, jag tror dessa snittade på en ungefär 25 dollar per bok. Efter en lång stunds bläddrande, velande och klappande valde jag tillslut tre olika böcker. En varav jag varit sugen på länge (Knit to flatter) och de andra två helt nya för mig men ack så fantastiska! En annan sak jag gillade med Barnes & Noble var att man verkligen fick bläddra i böckerna. Överallt i gångarna satt människor på golvet och läste, bläddrade och frossade i böckernas värd. Det gav stället en sådan avslappnad och skön känsla trots att det är en kedjebutik. är man intresserad utav stickböcker tycker jag absolut att man ska ta ett besök hit. Vi var på den på 46th och 5th Ave men de finns nog ett tjugotal i stan tror jag.

Knitty City


Knitty City ligger på Upper West Side i hörnet 79th och Amsterdam Ave. En butik jag egentligen inte hört så mycket om mer än att den var värd ett besök. Och wow säger jag! Det var en helt fantastisk butik med härlig personal och ett otroligt välsorterat utbud trots sin storlek. Här fanns både jättar som madeleinetosh och cascade blandad med mängder av mindre märken och indie dyers och den röda träden skulle jag säga var kvalitet. De hade verkligen satsat på de där garnerna som är någonting alldeles extra. Här fanns också en gigantisk bok och tidningshörna samt en klassisk pojkvänsfåtölj som jag kunde sätta tofsvipan i, för här inne gick det att bränna många timmar vill jag lova. Tillslut bestämde jag mig för två nystan cascade silk heritage i vitt som är en merino-silke-blandning samt två röd-rosa handfärgade merinoullshärvor från neighbourhood yarns som jag tänkte mig skulle få bli en kofta ihop. Dessutom gick jag loss på några sticktidningar från föregående år som reades ut för endast 2 dollar styck. Jag hade kunnat shoppa så otroligt mycket mer här, men höll tillbaka eftersom detta var den allra första garnbutiken. Men med facit i hand så var det också den helt klart bästa och jag rekommenderar den varmt!

Lion Brand Yarn Studio

Lion Brand Yarn Studio ligger på 15 th mellan 5e avenyn och Avenue of the Americas. Hit visste jag innan att jag ville gå mest för att jag tyckte det var coolt att få besöka Lion Brand liksom. Butiken är stor och de är väldigt duktiga på displayer och har flera tuffa ”små utställningar” inne i butiken. Se bara på de stickade 3-dimesionella stjärntecknen i butiksfönstret till exempel. De har också flera riktigt bra kurser här och innan jag for hit kollade jag upp om någon utav dem jag ville gå klaffade med vårt schema, vilket det tyvärr inte gjorde. Garnutbudet då? Jo, Nästan varje garnsort finns i miljontalsfärger! Eller kanske inte miljontals men i alla fall i ett trettiotal. Jag var dock väldigt förvånad över att det var så många sorter som innehöll akryl. Jag trodde akrylens storhetstid var över, men här verkade den faktiskt gå bra. Bland all akryl fanns dock flera skatter och jag fick med mig två nystan angora-merino från deras ”delux-kollektion” i två härliga färger som faktiskt redan har blivit en halskrage men det är en annan historia. Jag måste dock ändå rekommendera ett besök här. Om så inte för garnet (där man dock kan hitta riktiga godbitar) utan för pulsen och känslan i butiken, den var något helt annat än någon annan garnbutik jag varit i. Det var nog hela nio biträden som jobbade där samtidigt och av en anledning jag inte kan sätta fingret på så fick jag nästan lite nattklubbskäsla. Det fanns liksom puls. Dessutom hade det handsydda stickväskor av olika indie-hantverkare vilket ger stort plus i kanten, och har du mer tur än mig så kanske ditt schema passar ihop med någon utav deras kurser. Men som sagt, förvänta dig ingen överdriven garnkonsumtion.

Mood Designer Fabrics

Mood Designer Fabrics ligger på 37 th mellan 7e och 8e avenyn. De flesta känner nog igen den makalösa tygbutiken som är känd från Project Runway och trots att jag knappt sett ett enda avsnitt fanns Mood på min måste-lista. Butiken ligger på andra våningen i ett, vad som ser ut att vara, lägenhetshus och man måste åka en gammal guldig gallerhiss upp som körs utav en riktig hisspiccolo. Väl inne är butiken enorm med hela tre(!) våningar med bara tyg. De har helt enkelt allt här. Jag var runt och klämde och kände en lång stund men var nästan överväldigad utav alla material och mönster och eftersom jag inte hade något specifikt projekt stannade mina inköp vid knappar. Och dragkedjor förresten, de fanns i miljontals färger och kostade mellan 0,5 och 1 dollar styck så jag slog till på ungefär 15 stycken. Mood rekommenderas verkligen för den som är på jakt efter det där lite ovanliga tyget, har ett speciellt projekt i åtanke eller bara vill uppleva garnbutikernas Rolls Royce. Dessutom såg jag flera sällskap som gick runt och plockade spetsar, fjädrar och siden i färger som bara kunde associeras med bröllopsutstyrsel och är du i giftastagen så måtte detta vara paradiset i tyghimlen, det är ett som är säkert!

Purl Soho

Purl Soho måste vara New York, om nästan världens, mest omtalade garnbutik. Den ligger som namnet avslöjar i statsdelen Soho på Broome Street. Jag hade verkligen tokhöga förhoppningar och måste helt ärligt säga att de varken blev överträffade eller uppnådda. Butiken är ganska men ungefär hälften av butiken tas upp utav quiltingmaterial. Garnerna ligger upptravade i höga hyllor längs väggarna och de är svårt att utläsa vad det egentligen är för garn utan att dra fram dem ur hyllorna. Här trängs både indiegarn med kommersiellt garn men i ärlighetens namn tycker jag inte att de hade sådär vansinnigt mycket som tilltalade mig. Färgskalan var dock rik och i garnväg märkte man verkligen att de satsat på kvalitet. Like! Butiken var sprängfylld med folk och det var trångt, svårmanövererat och man var hela tiden i vägen för varandra och fick armbågar och kundkorgar i ryggen. Efter en stunds velande kom jag därifrån med två nystan madeleinetosh tosh merino light, en hasselnötsfärgad och en neongul vilka bägge var tokfina. Tyvärr var detta den enda madeleinetoshkvaliteten de hade inne och jag var aningen tveksamt inställd från början då entrådiga garner kan ha en tendens att filta och tappa formen. Men skönheten tog segern och jag smällde till på dem ändå och jag är minst sagt nyfiken på att sätta stickorna i dem. Som sagt, jag var inte jätteimponerad utav Purl Soho men kanske beror det på att jag hade allt för höga förhoppningar från start då jag trodde att jag i princip skulle komma till garnhimlen. Butiken är helt klart värd ett besök om inte bara för att få kika in en äkta snackisbutik=).

String Yarn

String ligger på 65th och Madison Ave och jag skulle säga att det är en riktig Upper-East-Side-butik. Här var det både tokdyrt och uppsnoffsigt med litet utbud och garnerna de väl hade inne sig var inte så värst mycket att hänga i granen. Droppen kom när jag hittade 50dollars prislappen på ett 120 meters nystan merino/(och visserligen)kashmir men ändå. Både personal och besökare var riktiga Upper-East-Side-damer á 60 plus med kaninpäls och nylagt hår och det kändes liksom inte som om någon egentligen var intresserad av stickning. Som förståeligt gick jag härifrån tomhänt och hit rekommenderar jag er inte att gå. Det är mest slöseri med tid.

Tender Buttons

Ett stenkast från String ligger Tender Buttons som är vintage-knapphimlen nummer 1. Du hittar den mysiga lilla butiken med det härliga skyltfönstret som andas sekelskifte på 62th och Lexington Ave. Här finns knappar i oändlighet i alla prisklasser och stilar och de ligger i små låder i papp som ofta innehåller flera storlekar. Det fanns även knappar så värdefulla att de låg inlåsta och belysta i glasskåp. Mitt i den långsmala butiken finns små bord där man kunde slå sig ner med sitt plagg medan personalen kom med olika knappmodeller att prova. Jag köpte ingenting eftersom jag inte direkt var på knappjakt men oj vad jag rekommenderar er att kika in på Tender Buttons om ni får möjlighet. Det är liksom en tidsresa till knapparnas mecka!

Seaport Yarns


Den sista och också den märkligaste garnbutiken vi besökte var Seaport Yarns som ligger nere i Financial District. Mitt på Broadway (181) låg den lilla ingången och via en hiss fick du åka upp till femte våningen. Här klev vi in i ett gammalt kontorslandskap fullkomligt belamrat med garn. Från golv till tak och i varenda hörn stod det märkliga och udda hyllor fyllda till bredden med både det ena och det andra. Butiken ägdes av en väldigt pratglad grekisk herre som flyttat till New York och öppnat garnbutik och som tofsvipan fick underhålla medan jag botaniserade bland det olika hyllorna, försiktigt parerande för att inte välta eller trampa på något. Här fanns allt från rent skräp till de finaste skatter och priserna var riktigt, riktigt bra. Detta är även den enda butiken på vår garnturné som även haft topsband för spinning. Efter en gedigen jakt hittade jag två härvor malabrigo sock i en tokfin bordeaux-plommon-guldig-nyans som jag tror kommer bli läcker både som sjal eller en liten kort sommarkofta. Seaport Yarns är minst sagt den märkligaste garnbutiken jag någonsin varit i så om jag rekommenderar den? Tja, jag vet inte. Den är svårbotaniserad men en upplevelse i sig och mitt bland alla egendomligheter kan man göra riktiga fynd. Är det här något för dig så åk hit!

Ja, det var min New York garn-guide det och jag hoppas du har hittat något du gillar. Eftersom jag och tofsvipan har var sitt specialintresse (garn och klassiskt herrmode) så satsade vi på att besöka ganska många butiker inom dessa specifika genrer istället för annan shopping. New York är verkligen en fantastisk stad om du brinner starkt för något unikt eftersom utbudet är minst sagt genialt. Här finns det liksom plats för alla nördigheter och dessutom stor plats. Ha en fantastisk vecka allihop så ska jag påta ihop ett litet bildspel med allt annat vi gjorde i New York vid ett senare tillfälle. För allt vi gjorde handlade ju faktiskt bara inte om garn =)
Högaktningsfullt, eddy

sju olika sorters jular

Tro det om ni vill men jag har faktiskt redan fått feeling på jul. Jag har plockat fram mina bästa vanilj-dofts-juleljus och Paul Anka-julskiva. Det är härligt med jul alltså. Jag är en riktig julälskare och de senaste sex åren har mina jular sett väldigt olika ut. Vi kikar =)

2007 gjorde jag min första turné med Holiday on Ice med showen Peter Pan och vi spelade den allra sista showen i Belgrad kvällen den 23 december. På julaftonsförmiddagen fick jag sätta mig på flyget hem och 14:05 kom pappa och mötte mig och körde mig hem till ett sprängfyllt julbord och Kalle Anka.

2008 hade jag bytt show från Peter Pan till Bugs Bunny och vi fick faktiskt inte julledigt från turnén då även melladagarna var sprängfyllda med shower. Detta blev min första jul hemifrån, men den spenderades med massa helt tokigt underbara människor som jag tycker så himla bra om. Även denna gång råkade vi vara just i Belgrad och vi pyntade hotellrummet med ljusslingor och delade på mammas hembakta pepparkakor som jag budat över. Middagen bestod av serbiska-köttbullar (så nära svensk julmat jag lyckades komma) och jag fick massa med omtänksamma presenter utav mina kollegor.

2009 Var jag tillbaka i Piteå med de här hoppetossorna för att läsa ikapp mig på mitt sista år. Vi julbakade, fejjade och dekorerade allt vi kunde för att få feeling i våra allt för tillfälliga hem. Strax innan jul flög jag hem till pappsen för att dekorera gran och hänga med brorsan. En fin hemma jul.

2010 spenderade jag december i en fransk cirkus och bodde i cirkusvagn och uppträdde i allehanda kostymer. Efter att ha fått njuta av julmarknader i Monte Marte och druckit glüe wine precis så där lagom mycket fick jag även denna gång flyga hem i juletid för att fira där hemma med familjen. Ett tjockt snötäcke låg över sommarhuset och på juldagen grillade vi korv över öppen eld och spelade sällskapsspel framför braskaminen.

2011 blev en hemmajul på riktigt. Julkänslan blev maximal efter att ha jobbat hela nedräkningen på Lisebergs julmarknad och vi avslutade den tjugotredjedecembernatten med en hejdundrande skriskosession på isbanan. Hemma hos pappsen hängde vi julpynt på alla möjliga ställen och åt precis lika god mat som alltid.

2012 drog jag jobb-lotten. Men efter en dignande skumtomts-buffé på kontoret, ett hemligt julklappsbyte med kollegorna och en julig och helt nystickad röd-pomegranate-tröja så gjorde det inte så mycket. Dessutom fick jag eftermiddagen ledig och kunde åka hem till pappsen för ännu mer julfireri, hemgjord knäck och finaste julgranen.

2013 kommer bli ett annorlunda år. Det kommer bli en bortajul. En helt fantastisk bortajul. Jag och tofsvipan har nämligen bokat in oss på ett flygplan till New York och kommer fira av julen bland miljontals blinkande lampor, skridskoåkning i central park och tonvis med julpynt och julkänsla. Och dessutom så kommer det bli den första jul vi firar ihop som en egen liten ny familj. Det känns bara så himla rätt och bubblande härligt. Är det någonstans i världen de förstår sig på att fira jul så måtte det vara här. New York, here we come for christmas!
Högaktningsfullt, eddy

Ps, Jag har aldrig varit i New York men jag har varit på New York, New York i Las Vegas under Peter Pan-turnén 2011. Vi slänger in en bild på det istället vettja!

fantastiskt fantastiska Island – dag 3

Det är dags att återigen drömma sig bort och återvända till det magiska sagolandet Island. Dag tre var egentligen den sista dagen, eftersom vi åkte hem vråltidigt morgonen därefter..

Vi satte av mot Islands västra udde och nådd efter en stund lavalandskapet Grindavik. Som att ta en tur till månen liksom. Så Been there done that =)

Precis runt knuten låg dagens expeditionsmål. Fabulöst fantastiska och totalt magiska Blue Lagoon. Det finns knappt ord att beskriva denna plats. Det var något utav det häftigaste jag någonsin sett. De kolsvarta lavastenarnas kontrast mot det nästintill radioaktivt blåa vattnet och den isvita bottnen färgad av kiseldioxid och svavel.

Blue Lagoon är ett geotermiskt spa som ligger precis i anslutning till det kraftverk man kan skymta längst bort i bilden. Varför lägga ett kraftverk jämte en sådan magisk plats kan man undra? Jo, det var nämligen så att kraftverket låg där först, och genom vattenavfall från kraftverket uppstod sedan källan ur alla de springor i kontinentplattorna som ligger precis här. Arbetarna började använda källan som badhus och märkte snart att de höga halterna av kisel och svavel samt någon form av sällsynt algväxt gjorde att de hudsjukdomar flera utav dem hade försvann. Blue Lagoon är alltså ett väldigt lyckat människomisstag och inte ett utav naturen skapat fenomen som man kanske kan tro.

Sedan var det äntligen dags att hoppa i! Vattnet var hela 45 grader på sina ställen och den stormande vinden gjorde sitt för att förhöja upplevelsen ännu mer. Och medan vi simmade omkring och njöt av fulla muggar fick vi även  ansiktsbehandlingar i form av en lavastensskrubb, en rengörnade kiselmask och en mjukgörande alginpackning.

Och såklart bjöds det även på lagunblåa förfriskningar =). Vi spenderade faktiskt hela dagen här och man var sådär underbart mör i kroppen efter en heldag i det heta vattnet. Åk hit vetja!

Den här bilden har ni ju sett innan men det är nog min favoritbild från hela resan. Mitt emellan två kontinentplattor på ett stormande Island med neonblått vatten, nattsvart lavasten och den vita kiseln som smyger sig upp vid kanterna. Och där borta vid horisonten, grönskan och bergen. Den är bara så himla häftig tycker jag! Och så himla Island.

Sedan var det hem och göra sig fin och redo för kvällen för det vankades middag på en utav Reykjaviks finaste restauranger – Perlan. En riktigt klassisk fine dining med vita dukar, silver bestick och en stor matsal högt upp i ett torn som snurrade runt sådär på 60-talsvis. Kvällen kan sammanfattas toksaftiga lammracks, underbara människor och utsikt över hela Reykjavik.

Och sedan var det enda som återstod att posta ett vykort till min älskade lillebror innan jag fick fara hem och säga: Tack Island för den här helt fantastiska upplevelsen. Jag kommer sakna dig men jag vet att vi kommer ses snart igen.

Ja, så hade jag det på Island. Nu vet ni.
Högaktningsfullt, eddy

fantastiskt fantastiska Island – dag 2

Vi rullar vidare med Islandsäventyret och dag två stod vi upp med tuppen och åt oss mätta på en världsgod frukost. Sedan satte vi oss alla lydigt i turistbussen som skulle ta oss ut och till Islands naturvidunder. För idag var det sevärdheter om stod på schemat.

Första stoppet var Tingvellir en utav alla de platser på Island där den nordamerikanska och europeisk-asiatiska kontinentplattan möts. Naturen här var gudomligt vacker och plattorna hade skapat en klyfta mellan säg som man kunde promenera genom. Ni kanske känner igen platsen från Bröderna Lejonhjärta =)

Och här är jag! Precis på gräsen. Faktum är att Island faktiskt sakta, sakta expanderar då plattorna (otroligt långsamt förstås) glider allt mer ifrån varandra. Det är också på grund av plattorna som Island är så extremt vulkanaktivt.

Nästa stopp var Geysir-land där vattenångan bara bubblade upp ur marken på så himla många olika ställen. Några var större än andra men tillsammans gav det en sådan otrolig häftig effekt att man trodde man var med i någon fantasyfilm eller så.

Strokkur var den mäktigaste utav dem alla (i alla fall som sprutade regelbundet) och fick sina utbrott ungefär var femte minut. Jag kan knappt fatta att naturen liksom bjuder på sådana här saker. Så häftigt! Den mest kända Geysir har inte haft utbrott på 180 år men jag var villigt beredd att stå och vänta på den om inte reseledar-Ida dragig mig i armen då det var dags att åka vidare.

Nästa stopp var det 21 meter höga vattenfallet Gullfoss. När vi stannade bussen var det bara plan mark överallt omkring oss. Var sjutton hade de gömt ett 21 meter högt vattenfall tänkte vi? Men efter en tre minuters promenad längs med en trampad stig kom vi fram till ett stup där marken bara öppnade sig. Och under oss dånade plötsligt ett helt gudomligt vattenfall som tog andan ur mig. Och ljudet! Det var som att stå med örat intill basen på en avenyklubb en sen lördagsnatt.

Det fanns en stig som ledde enda ner och enda fram till fallet och som vi såklart var tvungen att prova. Genomblöta efter att ha passerat så nära tog vi alla fall denna bild. Lag Vatten vid dess rätta element.

Efter detta stopp vände turistbussen tillbaka mot Reykjavik igen och vi hade alla lite fri tid innan middagen. Jag hade siktiat in mig på ett annat utav mina stora resmål, nämligen The Hand Knitting Assocciation som ligger på en utav Reykjaviks centrala shoppinggator. The Handknitting Assocciation är grundad utav ett gäng isländska kvinnor som ville skapa en större marknad kring stickade plagg och därmed startade en egen butik för att nå ut till en större publik. Än idag är allt i affären handstickat och de har flera stickare och stickerskor knutna till sig. Det var en ren fröjd att botnisera där inne. Jag köpte dock ingenting trots att jag egentligen ville köpa allt. Men med tanke på min garnbonanza dagen innan så kunde jag ju sticka mig det mesta själv =). De hade också väldigt mycket garn och är helt klart det bästa alternativet att besöka om man inte skulle hinna ut till Alafoss under sitt islandsbesök.

Sedan blev det kväll och idag stod restaurangen Fishmarket på agendan. Här bjöds vi på en nio(!) rätters avsmakningsmeny varav samtliga var både fiskrätter och totalt gudomliga. Sedan blev det allehanda lagtävling och frågesport innan det var dags att bege sig ut i den isländka natten på egen hand. Eller hem till hotellet för oss pensionärer =)

Helt klart en dag 2 på Island värd sitt namn.
Högaktningsfullt, eddy

fantastiskt fantastiska Island – dag 1

Jag har ju lovat er att visa hur jag hade det på Island och jag tänkte att vi kunde kika lite på det just precis nu. Men jag tror det är svårt att få till sig all magi bara via bilder och ord – man helt enkelt bara måste åka dit och uppleva det. Så gört bara!

Mitt allra första foto var detta, isländsk steet art! Tusentals små glasbitar fastsatta i formation av denna fantastiska ö!

Jag inledde sedan den allra första dagen med något som jag sett fram emot galet mycket. Nämligen Alafoss Ullfabrik där Lopi tillbereder garn och ull. Lika bra att göra det bästa först och dessutom så var detta faktiskt enda dagen vi hade tillräcklig tid på egen hand. Det ligger en halvtimme utanför Reykjavik ungefär och jag tog en vanlig kommunalbuss dit.

Väl inne visste jag knappt var jag skulle börja. Färgerna, den underbart råa ullen och alla uppstickade helt fantastiska ting slog mig med häpnad. Jag ville ju prova allt! Personalen var supertrevlig och hjälpsam och jag siktade in mig på att hitta garn till de specifika plagg jag tänkt ut på förhand.

Och efter ungefär två timmars botaniserande såg det ut såhär i min kundkorg. Ehh… ops? Och dessutom så är det här bara den ena. Men det var så tokigt billigt och det i kombination med fantastiska färger och kvalitet gjorde att jag liksom inte kunde lämna kvar något alls som jag egentligen ville ha. Men nu är det tjockt i garnförådet vill jag lova =). Allra mest sugen är jag på att prova plötlopi, den stora vita plattan som ligger överst i korgen. Det är helt och hållet ospunnen ull som man stickar med direkt som den är för att skapa riktigt fylliga och vindtäta tröjor. Superspännande tycker jag!

När jag kom hem var jag ju så klart tvungen att lägga upp allt för att kela lite med det och jösses så mycket fint! Här ser ni garn till fem tröjor, åtta sjalar och ett par sockor (fast några är presenter så klart). Och trots att jag även köpte stickor, två mönsterböcker och ullsåpa så blev den totala kostnaden för hela härligheten ungefär 1500:-. Och dessutom är det ju tax free (HALLÅ! FÖRSTÅ ATT DET FINNS LÄNDER SOM HAR TAX FREE PÅ GARN!) så när jag kom ut till flygplatsen så fick jag tillbaka 15%. Alltså lycka!

Och så klart kunde jag inte hålla mig utan var ju tvungen att prova mina nya skatter direkt. Detta ska bli en riddari till mig själv i grönt, brunt, beige och rosa och mina nya isländska stickor i rosenträ gifte sig fint ihop med garnet. Förmodligen så kommer jag klippa upp den till en kofta, men det har jag inte bestämt ännu =)

När det sedan blev kväll var det dags att sluta upp med resten av gänget igen. Vi gick till en supertrendig restaurang mitt i Reykjavik  som heter Meetmarket där det serverades fyra tjusiga rätter. Mest spännande var såklart dagens förrätt – Val! Smakade lite som älg ungefär och trives väldigt bra ihop med mina smaklökar =)

Sedan blev det lite vin i ställets coola bar, vars disk är gjord av havskattsskinn som är bakbelysta. Upplevelseproducenten inom mig gjorde en liten dans innan det var dags att säga Godnatt Reykjavik för ikväll. Det skulle ju bli en fantastisk dag i morgon också =)

Japp, en helt fantastisk första dag i ett helt fantastiskt land. Jag lovar att berätta mer än annan gång, men nu måste jag ila iväg. Ha en toppenhärlig fredag! Vi ses snart igen.
Högaktningsfullt, eddy

Islandur!

Jag vet inte riktigt hur jag ens ska börja beskriva all den magi jag upplevde under min islandstur. Det finns liksom inte nog beskrivande ord i det svenska språket. Det enda jag är riktigt säker på är att jag måste åka tillbaka. Snart. Helst på sommaren, med grova kängor, vandringsryggsäck och matkåsa. Gå ostört en vecka genom Landmannalaugur och bara riktigt få ta in att sådana platser faktiskt finns på riktigt. Det måste jag liksom bara göra.

Så jag suger på Islands-berättar-karamellen några dagar till och under tiden får ni njuta utav en bild. En bild i isländsk storm, precis på gränsen mellan två vidunderliga kontinentplattor. En bild bland vulkansten och de varma källornas självlysande vatten som såg näst intill radioaktivt ut i sin isblå intensiva färg. Och ånga, överallt denna ånga som ryker upp ur marken och bara tar andan ur en. Island är helt enkelt magiskt.
Högaktningsfullt, eddy