året som gått tjugofjorton

God dag, god dag ute i stugorna. Nu är vi alltså på tjugofemtonårs första dag och vad passar då bättre än att titta lite i bakspegeln på vad det gångna året bjudit på? 2014 har varit ett år med mycket fantastik, värme, äventyr och underbara människor men det har såklart även kantats utav några tunga och omvälvande stunder. Men livet är nog så, vackert och tufft i en salig blandning och jag tror stenhårt på att lägga vikten vid de härliga och tjusiga sakerna runtomkring mig. Så nu kikar vi på ett fantastiskt 2014 vet ja!

Januari inledes med pompa och ståt och förlovningsfireri ute på vackra Thoskogs slott. Världens bästa pensionärslag Team Online hade tävlingspremiär och det åts massa god mat med människor jag tycker om, spelades brädspel och jag bytte träningsanläggning och inhandlade ett nytt fräscht gymkort.

I februari unnade vi oss några härliga uttag-av-övertidsdagar ute på sommarhuset. Jag stickade klart min tjocka härliga isländska jacka, tittade på vinter OS och vi eldade i braskaminen varje dag. Vi fick även chansen att gå på en härlig champangeprovning, prova på nordisk tvagning och gå på bröllopsmässan. Jag började även träna inför årets göteborgsvarv och fick den största bukett liljor i mannaminne för att fira min födelsedag.

I mars åkte jag till Oslo på några boostdagar tillsammans med galet härliga människor och såklart magnifika Petter den store. Jag höll kurser på syfestivalen och släppte även mina två sjalmönster Lejontämjaren och Cirkusdirektören tillsammans med tantkoftas härliga handfärgade garnpaket. Vi lyxade till det på Stenungsbaden och premiärbadade i ett femgradigt hav, gick på nycirkus på stora teaterna och La Cage Aux Folles på operan. Vi åkte även ut till mysiga Gunnebo Slott och påbörjade den stora husletarjakten. I mars började även idén om en garn- och sjalklubb ta form och jag och tantkofta spånade idéer för fullt.

I april spelade jag beachvolly ihop med härliga kollegor och var på ett finfint bröllop ute på Älvsborgsfästning. Jag åkte på en härlig stickresa till Köpenhamn ihop med massvis av underbara stickvänner och så åkte vi på en liten myshelg upp till huvudstaden och badade i takpool med vy över Stockholms takåsar. Jag fick äntligen träffa den lilla charmörbäbisen Sigge och jag sprang som bara den inför göteborgsvarvet i ett underbart Göteborgskt vårväder. Ja, och så bestämde jag ju mig för att starta mitt lilla stickeriföretag på riktigt – eddys knittery.

I maj var jag på det finfinaste bröllopet uppe i de bodensiska skogarna för att se min finfinaste vän få sin karl till make. Vi passade även på att vara där några dagar extra och avnjöt Boden och dess norrländska loppisar. Jag åkte även på en makalöst mysig tur upp till Vissbole för att hälsa på sötaste viffla och sticka loss bland vänner, faluröda hus och betande får. Och som om inte det vore nog fick vi en guidad tur i spinneriet. Det blev en utflykt till Malmö för att titta på Cirque Du Soleil och sticka med mina fina malmövänner, en middag på dubbel dubbel och så höll jag en sockstickarkurs hos bästa Magasin Duett. Och så hade jag ju lite rackarns otur också och fick en övertränad och inflammerad höft som ledde till sjukgymnastik snarare än göteborgsvarv och som faktiskt fortfarande hindrar mig från löpning.

I juni bjöds det till stor skaldjursfrossa och personalfest i skärgårdsmiljö och jag passade även på att smaka mitt första ostron. Midsommar firades med dunder och brak i lövade lador, med brännbollsturnering och snapsvisor i överflöd ute hos bästa sjömanselin och dagen därpå stannade vi kvar för att hjälpa till att bygga ett flott myskankshus. Vi letade hus för fulla muggar, åkte en utflykt till Fjällbacka och så monterade jag äntligen den mastodontstora mormorsrutefilten.

I Juli åkte jag och åtta personer jag tycker fantastiskt mycket om till Brighton och den härligt nördiga stickfestivalen Unwind. Här hyrde vi en lyxlägenhet, stickade hela nätterna, drack vin och åt plockmat och så shoppade vi såklart en herrans massa garn inne på mässområdet. Vi gick nördiga kurser med duktiga föreläsare och skrattade så mycket att käkarna ömmade. Sedan var det semester och jag for ut till sommarhuset för att bara ta det lungt, läsa böcker och sticka. Dock så blev det även en och annan kajaktur ute på käringöfjorden, otaliga bad, sländspinning i massor och så började jag på min allra första qvilt och klippte hexagoner dagarna i enda. Jag hann även med en sväng till sjömanselins gård där vi flyttade får, promenderade längs slussarna i Trollhättan och spann en hel fasligt massa för Tour de Fleece.

I Augusti var det dags för ett nytt äventyr och vi cyklade Gotland runt vilket innebar 50 mil på en vecka. Under vägen tältade vi längs vackra stränder, lagade mat på stormkök, klättrade på raukar, badade i kalkstensbrott och besökte medeltidsfestivalen. Vi hann även med ett besök på Gottands spinneri och jag köpte mig ett helt fantastiskt lamskinn på en liten gård, ett sådant jag suktat efter länge. Väl hemma var det äntligen dags att starta det nya fantastiska jobbet jag fått i våras och jag var både pirrig och glad så det visslade ur öronen. Jag var på ett fantastiskt garnkalas hemma hos tantkofta och höll kurs i kitchener stitch och vi såg bra filmer på Haga bion och Melissa Horns konsert på Liseberg. Så stickade jag vansinnigt mycket såklart, hängde på gymmet och blev ägare till ett makalöst fint mon amie halsband från duktiga Caroline på andra augusti.

I september stod stickningen i fokus och jag åkte på syfestivalen i Borås och hängde bland spinnrockarna och så for jag med Petra och Magasin Duett för att ställa ut i Qviltköping. Här bodde vi i en röd stuga med vita knutar, frossade i vackra tyger och träffade spännande människor. Det var även premiär för den svenska tidningen Avmaskat och jag var inte bara stickmodell på framsidan utan hade även ett alldeles eget sockmönster med i tidningen – Merry Go Socks. Vi hade den stora noshörningsgalan på jobbet, såg Cirkus Cirkör på Storan och jag bakade egna energibars.

I oktober åkte vi i fullpackad tantkofta-bil upp till Värmland och stickstämman i mysiga Ransberg. Här höll jag kurs i att sticka spets efter engelska mönster men fick även möjligheten att lyssna på ett föredrag av inspirerande Solveig Gustafsson, bohusstickningens räddande ängel. Jag blev så tokinspirerad att jag på en gång lade upp till min vackra bohuströja då jag kom hem och det har varit mitt favorit projekt sen dess. Utöver detta hade jag en mysdag med mamma ute på Stenungsbaden, åt födelsedagsbruch hos Tove, gjorde massvis med hemgjord sushi och började brodera ett mobilfodral.

I november for hela stickgänget ner till Kalmar för en äkta stickhelg i goda vänners lag. Här barikaderade vi ett helt hotell, stickade i massor och drack vin till långt in på småtimmarna. Tillsammans med Kristin och Anneli hade jag dessutom ett litet träningsläger helgen innan där vi besökte Kasthalls mattfabrik och köpte garn konvis, lärde oss väva band och besökte Rydahls spinnerimuseum. Jag och tofsvipan däremot åkte en sväng till Tjolöholm slotts julmarknad där vi köpte oss ett litet lager med svenskodlad senap. Sedan operade vi ju stackars lilla Gunhild två gånger, lagade dumplings ihop med kollegorna och genomgick det ulitimata tålamodstestet på Ullared.

I December for vi till Lübeck och andades julstämning på en riktig traditionsenlig julmarknad. Här njöt vi av god mat, sovmornar och juleljus i stadens alla hörn. Jag klädde ut mig till rockstjärna på en magiskt fin personalfest, genomförde 30-days-squat-challange och tovade mina allra första vantar. Vi släppte äntligen Koftan&Eddys garn- och sjalklubb och jag hade aldrig kunnat ana den slagkraft den fick. Tack fina ni! Julaftonen firades traditionsenligt hemma hos pappsen innan det blev några slappa dagar på sommarhuset med långpromenader i minusgrader och glimrande sol, korvgrillning över öppen eld, stickning och brädspel. Och sedan var det nyårsafton igen som i år storslaget firades på Operan med den otroliga uppsättningen Kristina från Duvemåla. Och just det ja, jag fick en fast tjänst på  mitt nya fantastiska jobb också kan det bli bättre än så?

Nu öppnar vi kapitlet 2015 och jag tror nog att även det kommer bli ett riktigt fint och magiskt år. Jag har det liksom på känn =)
Högaktningsfullt, eddy

Annons

min virajante

I våras stickade jag på en riktigt meditativ stickning. Runt, runt, runt i slätstickning och en ökning på ena sidan och en minskning på den andra. Det skulle bli en virajante och det blev det! Precis såhär:

Virajante är en slags halstub kan man säga som blir bredare och bredare ju längre man stickar. Den kan användas som en poncho som jag gör här, eller så kan man lägga den dubbelvikt och bära den som en tjock härlig sjal.

Det är en väldigt metodisk stickning och trots att det bara är slätstickning runt, runt så tröttnade jag aldrig. En sak jag verkligen gillar med mönstret är flexibiliteten. Man börjar med att sticka en trekant, tills den är tillräckligt stor och sedan börjar man sticka runt tills den är tillräckligt lång (eller garnet tar slut) och sedan kan man välja sig en utav två olika kanter som avslutning. Jag stickade den med hålmönster istället för den med volang…

Jag stickade min i tegelröd Einband, ett entrådigt ullgarn jag köpte med mig från Island förra hösten (i ungefär varenda färg de hade). Fyra nystan hade jag till kroppen vilket är ungefär 1000 meter, sedan stickade jag spetsen utav ett grått nystan av samma kvalitet. Den blev varm och stor och inte alls kliig efter att den fått ligga en stund i ljummet vatten med ullsåpa efter avmaskning. En riktigt värmande yllekram att ta krypa upp i svala sommarkvällar eller ruskiga höstdagar..

Mönstret var en födelsedagspresent från fina Cayenne (thank you so much cutie!) och jag lade upp den nästan på direkten då mönstret fanns i min ägo. Jag är superdupernöjd och gillar min virajante vansinnigt mycket men om jag kanske ska klaga på något så är det att den är lite tight just på toppen. Men det är inte mönstrets fel.. jag skulle ha stickat starttriangeln lite större =)
Högaktningsfullt, eddy

vill du lära dig sticka sockor nerifrån och upp?

Den 20 maj har jag äran att få gästa Petra och Magasin Duett och kommer hålla en sockstickningskurs i hennes mysiga magasin. Under tre timmar går vi igenom tekniker som Judys Magic Cast on, tåökningar och lär oss sticka en häl med förkortade varv. Anmälan görs hos petra(snabel-a)magasinduett.se och du hittar mer info på magasinduett-bloggen. Ps, fika ingår såklart! =)

Det ska verkligen bli så himla kul, hoppas många utav er kan komma!
Högaktningsfullt, eddy

en färgglad liten Sigge!

När en utav mina nära vänner annonserade bäbis i magen började jag såklart genast tänka på vad jag skulle sticka. En kofta var självklart, hon var helt klart koft-worthy! En annan sak jag dessutom gillar är restgarnsuppstickning och eftersom bäbisar liksom är så små så passar såklart även deras projekt ypperligt till koftor. Jag rotade runt i stashkofferten ett tag och fiskade upp följande nystan:

Allt är små rester och udda härvor och materialen mjuka som moln i alpacka och merino. Jag var sugen på att sticka en fair isle-inspirerad kofta med ett klassiskt men ändå lite busigare mönster och blev tokglad då jag som av en händelse sprang på mönstret till Norweigan Baby. Härifrån har jag använt några av diagrammen men kastat om ordningen. I övrigt är koftan freestylad för att passa min masktäthet och koftidé och såhär fin blev den!

Den gick faktiskt fort att sticka, trots att de satt på stickor 3. Jag älskar färgkombinationen och de nästintill cirkuslika triangelborderna som får med sig koftans alla färger. Den är varm och mjuk som snö och kommer värma nya lilla krabaten Sigge när hösten kommer på ett föredömligt sätt. Dessutom kommer han vara snyggaste bäbisen i stan och göra alla andra små bäbisar (eller framförallt deras mammor) gröna av avund =)

Och en märkeskofta fick det såklart bli, för den där lilla extra lyxighetstoutchen. Jag valde däremot diskreta, nästintill isiga knappar för att framhäva koftans färg och mönster ytterligare lite mer. Och storleken? Tja, jag freestylade ju så det är svårt att säga. Men jag tror nog den kommer passa som hand i handske då lilla Sigge blir ett par månader äldre. Och det känns ju lite bättre i mitt stickhjärta om han kan ha den mer än i några ynka nyfödd-veckor så jag tyckte storleken blev riktigt bra trots eget hittepå.

Och när man får restgarn utav restgarn? Ja då stickar man en matchande liten mössa så Sigge kan bli coolast på stan och varm om öronen på samma gång. Detta mönster heter a night over the sea och var en liten teststickning jag hakade på i vintras. Helt klart ett nytt-bäbis-på-väg-favorit-projekt och det kommer bli fler sådana här mössor i framtiden. Jag tycker den är så söt så man smäller av, precis som sin nya lilla herre.
Högaktningsfullt, eddy

wrapped in leaves

Min fina mormor fyller 90 år nästa vecka och jag visste att jag ville sticka henne en härlig sjal att svepa in sig i. Men att hitta en passande sjal till en dam som vet vad hon vill var inte det lättaste. Den måste vara stor nog att svepa in sig i, tjock nog att hålla hennes små axlar varma och inte massa överdriven spets som gör att det drar. Då kan ni förstår hur glad jag blev när jag kom och tänka på sjalen wrapped in leaves från min absoluta favoritbok botanical knits. Den är ju liksom helt perfekt för ändamålet!

Nästa val var garnet. Det var tvunget att vara varmt och fluffigt. Tjockare än ”lace weight” och absolut inte i en dyster färg. Svart och brunt kan vara det värsta mormor vet. Men det får heller inte vara allt för skrikigt utan i mjuka glada toner. Och gärna med lite skimmer också för den där glamourkänslan. Det låter ju som ett nästintill omöjligt uppdrag men längst ner i stashkofferten hittade jag två udda härvor som tillsammans blev en jackpott. Det fluffiga och ulliga är en gradient från marks och kattens och den glimrande och mer melerade en silke/tencel-blandning jag köpte på mig i Vegas och aldrig vetat vad jag skulle göra med. Det gick åt ungefär 450 meter av varje och blev således ett riktigt och hejdundrande stashbursting-projekt. Hurra för det!

Jag stickade min sjal större innan jag började med själva lövborden och har således även fler löv än på originalversionen. Jag ville ha en sjal man verkligen kunde svepa in sig i och mysa runt i både utomhus men även inomhus. Detta är det tredje projektet jag stickar ur den fantastiska Bontanical Knits-boken men faktiskt inte en sjal som tidigare fångat min uppmärksamhet. Men till mormor var den ju perfekt och efter det jag blockat den och löven liksom vecklade ut sig och jag sedan svepte den om mina axlar så blev jag helt säker på att jag bara måste göra en till mig själv också. Den liksom bara växte där och då! Den är ju både så underbart fin och liksom sveper in en i en riktigt varm omfamning på samma gång. En fantastisk sjal helt enkelt. Fast nästa gång ska den vara i mina färger. Kanske en ännu större och i samma färg som solen. Det hade jag velat ha!

Stickningen var både njutbar och gick på ett kick. 3 dagar tog det att sticka hela härligheten och jag är så nöjd med resultatet. Längtar tills nästa tisdag då jag får räcka över paketet till den nyblivna 90-åringen (och förhoppningsvis även få ta några fina kort på henne). Jag är säker på att hon kommer bli superglad!
Högaktningsfullt, eddy

the great oddments knitdown!

För ett par veckor sedan sprang jag på ett superspännande projekt på ravelry. Designern Romi Hill hade fått en hel låda med provgarner och istället för att låta den bli just en en provlåda bestämde hon sig för att göra det hela till en utmaning – The great oddments knitdown! Det hela går ut på att hon ska sticka 15-18 projekt utav ENDAST de garner som finns i lådan och där finns inga tröjkvantiteter precis. Det är udda härvor och nystan i olika kvaliteter, färger och tjocklekar. Det enda hon får addera är knappar och andra små dekorativa detaljer som pärlor eller hakar men alltså inget annat garn än de nystan som finns i just den lådan. Bra idé eller hur!?

Och hur blir jag då inblandad i det här? Jo, Romi har även bestämt sig för att utmana alla andra att göra likadant. Därför har hon släppt en e-bok som man köper helt osedd. Alltså man vet helt enkelt inte vilka mönster som ingår i den då man köper den. Detta för att mönstren faktiskt inte ens finns än utan Romi kommer designa dem under årets gång. Urkul ju! Och jag är helt säker på att den kommer innehålla massvis med mönster i min smak för jag är ett riktigt Romi-fan. Mycket färger, struktur och lekfullhet brukar signifiera hennes mönster, precis i eddy smak =). Så jag köpte den utan att veta något som helst om mönstren den kommer innehålla förutom att det kommer vara riktiga stashbursting-projekt. Köpte man den dessutom innan första mönstret släpptes fick man den faktiskt ännu billigare men de 15 dollar den kostar nu när första mönstret är ute är ju även det en spotstyver. Mönstren kommer komma lite då och då under året och det kommer alltså bli mellan 15 och 18 stycken. Alltså mindre en 1 dollar per mönster.

Igår kom första mönstret. En underbart vintrig mössa kallad Fairy Snowcap, som ni ser här ovan. Tokfin tycker jag så jag dök genast ner i stashkofferten och drog fram det här fina pionrosa nystanet som jag köpte i Vegas för två somrar sedan. En lyxblandning kallad Mermaid som innehåller superwash merino, silke och seashell som ger den en underbar lyster, glans och fluffig mjukhet. Planen är även att sticka med en tråd från ett udda mohairnystan i en liknande färg så mössan får en fin gloria.

Jag tänkte lägga upp nu direkt faktiskt och jag är tokpeppad på det här superroliga projektet. Nu ska här stickas upp alla de där udda och märkliga men kanske ack så fina garnerna man liksom aldrig vet vad man ska göra med. Det finns även en rolig liten peppgrupp på ravelry där man kan hänga med alla andra som också utmanat sig själva med detta knitdown-projekt. Tack Romi, det här är typ världens bästa utmaningsidé!
Högaktningsfullt, eddy

flash your stash!

Sedan vårt avsnitt om Area 51 i stick with us podcast har det regnat in härliga bilder på folks hemliga gömmor med garn och ufo:n. Och jag kan ju inte vara sämre? Här är mitt bidrag till Flash your stash! En gammal restekoffert fylld till bredden med fluffigt garn! Och ja, locket går faktiskt att stänga… om man sätter sig på det vill säga =)
Högaktningsfullt, eddy

Hej Gunnel, det var länge sen

Idag har jag gjort något jag inte gjort sedan jul. Jag har dragit fram min gammelrock Gunnel för lite njutbart spinneri såhär på självaste påskafton. På spolen sitter det numera en handfärgad merino-kashmirblandning som är som ren kärlek mellan fingrarna och jag njuter för fulla muggar. Jag tror att de nio veckorna med bomullsklänningen har försatt mig i någon slags lyxfiberfrosseri vilket jag tycker är helt klart försvarbart. Dessutom så är jag totalt värd lite ego-euforisk stickning just nu. Så det så.
Högaktningsfullt, eddy

sommarens stora äventyr!

Ojojoj! Nu är sommarens stora äventyr inte längre bara en drömsk vision. Nej, nu är det hemklickat och bokat och jag kan knappt bärga mig när jag tänker på allt spännande som står i kikarsiktet. I år är första året som jag har en riktig, full och betald semester. Fem. Hela. Veckor. Förstår ni? Fem veckor! Då kan man ju inte bara sitta på rumpan och hoppas på att regnet ska hålla upp. Nej iår far vi iväg på det där stora, stora äventyret…

Vi kommer att packa den stora vandringsryggsäcken lätt innan vi äntrar flygplanet ner till Kuala Lumpur, Malaysia. Efter några upptäcksrika dagar där med många sevärdheter att bocka av ska vi styra kosan norrut mot de fantastiska teplantagen i Cameron Highlands, en utav mina personliga highligts. Vi flyger sedan över till Brunei och spenderar några dagar bland sultanslott och fantastiska byggnader innan vi rör oss ner mot Malaysiska Borneo. I två veckor har vi sedan planer på långa spännande snorlelturer kring Semporna Archipelago, lata dagar på kritvita stränder, bestigning utav  sydostasiens högsta berg Mount Kinabalu och allt annat tokigt spännande man kan tänkas träffa på längs vägen. Och som om inte allt detta vore nog så avslutar vi med 5 spännande dagar i Hong Kong för musikalfrossa, nattliv och dim-sum-euphoria. Och kanske vi även hinner med en endagstur på magnifika Dragons Back. Kan ni förstå att jag längtar?? Det är nästintill olidligt nu när man vet att det faktiskt kommer att bli av.
Högaktningsfullt, eddy

en liten karta utav den tänkta färdvägen. På Borneo har vi ju en hel massa tid till övers att hitta på ännu mer spännande saker som vi trillar över längs vägen..

imorgon smäller det!

Jajjemen, imorgon är det äntligen dags för mitt härliga pensionärsgäng Team Online att snöra på sig skrillorna för årets tävlingsdebut. Vi är peppade till tänderna i våra snygga svart-guldiga fodral och redo att ta hem ännu ett guld till samlingen. För ni minns ju hur det gick förra året när vi gjorde tävlings comeback efter tio år i glömska? Vi tog hem guldet såklart! Vill ni kika på förra årets vinnaråk till burlesque-toner kan ni göra det här, men iår är det Queens rockiga gitarrer som gör oss sällskap mot segern. Ni håller väll tummarna?
Högaktningsfullt, eddy

Jag och mici tokigt taggade precis innan förra årets guldåk