vi köpte oss ett hus!

Ja, det var minsann länge sedan något hände här på eddysblogg kan man tycka. Och vet ni, det tycker jag med. Men i verkliga livet händer det massvis varför bloggen liksom hamnat i skymundan… Vi köpte oss ett litet magnifikt hus och mestadels går tiden åt till att pyssla och dona med allt som hör hus till. Om ni vill kika lite på vad som händer under tiden så hejar jag gärna på er på instagram – eddysinstagram hittar ni mig under där och uppdaterar flitigt. Men bloggen lever kvar och jag hoppas såklart också att vi ses här igen så snart som möjligt. Jag ska göra mitt allra bästa =)

Högaktningsfullt, eddy

vikopteettus150715

3 kommentarer

Filed under den fabulösa vardagen, kärlek och glädje är hemmets solsken

min drömmiga franska tröja!

På höstkanten förra året, ja då löven precis började falla fick jag syn på den drömmigaste tröja jag någonsin skådat! I vimlet på ravelry dök den upp från ingenstans och jag föll pladask som en nykär tonåring och kände ungefär att om jag inte får lägga upp och börja sticka denna just precis nu så dör jag! Men undebart är kort. Det dröjde inte många minuter innan jag insett att mönstret bara fanns på franska, ett språk jag knappt kan säga bonjour på utan att staka mig. Men vet ni, det finns änglar! Gulligaste Joelle som också blivit förtjust i mönstret erbjöd sig att översätta det (alltså förstår ni hur övergulligt det är?) och tillsammans drog vi igång en liten mini-knit-a-long och lade upp till varsin fransk dröm.

pps3

Det tog dock hela fem månader innan tröjan äntligen var av stickorna och varför kan man kanske undra? Jo, även om jag fullkomligt älskar den slutgiltiga produkten så vill jag inte rekommendera själva stickningen annat än till vana tröjstickare. Varför? Jo, mönstret är lite luddigt och sparsamt skrivet och lämnar mycket öppet för egna tolkningar (det är alltså inte Joelles översättning jag pratar om utan själva orginalmönstret). Det finns bara i en storlek så en del omräknande var tvunget att göras för min del då jag inte är en storlek 40. Det finns även en del tekniska erratas i mönstret som lyckligtvis snabbt kunde lokaliseras men kanske kunnat ställa till det för den mer ovana tröjstickaren. MEN, jag vill verkligen understryka att detta är ett gratismönster varför man som stickare inte heller har rätt att förvänta sig ett perfekt mönster och varför det även känns helt okej att mönstret har sina brister. Jag är faktiskt otroligt tacksam för att mönstret finns tillgängligt överhuvudtaget. Annars hade jag inte kunnat sticka mig min franska drömtröja eller hur? =)
pps2

Mönstret heter Pull (presque) Sessun och stickas nedifrån och upp i bitar. Fram- och bakstycke för sig samt armarna för sig innan de monteras vilket ger ett otroligt fint och skräddat intryck som jag är väldigt förtjust i! Garnet köpte jag på Swedish Yarn Mafias stickesa till Köpenhamn förra våren då jag var otroligt sugen på att prova detta garn efter att ha dreglat över det i boken ”Finstickat”. Garnet är Highland Wool från Isager och är mjukt som ett moln, fyller helt otroligt och tröjan är underbart varm trots att den är så tunn. Färgen är ljuvligt isblå vilken var anledningen att jag föll för garnet från början och nu känner jag att jag nog måste ha fler tröjor i detta garn framöver. En ny garnfavorit helt enkelt!

pps1

Och den färdiga tröjan? Jag fullkomligt älskar den!! Passformen blev perfekt, garn och mönster gifte sig fantastiskt och den känns sådär vardagselegant som jag liksom vill att en tröja ska vara. Dessutom är jag nog lite kär i spetspartiet på brösten och den där molninga känslan som garnet ger mot huden. Och trots att den var lite av gissel att sticka så är jag så tokigt nöjd! Jag behöver fler tröjor som denna i min garderob helt klart =).
Högaktningsfullt, eddy

5 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar

Pebble Beach

Då julledighetssemesterdagarna satte in i slutet av förra året bestämde jag mig direkt för att jag skulle fira in detta med en ny och totalt lyxig uppläggning på stickorna som helt och hållet var till mig själv. Jag packade in garn, mönster och stickor i en hyrd bil och i samma stund som vi rullade ut från parkeringsplatsen och satte sikte mot Lübeck för några dagars julmys lade jag upp mina maskor till Pebble Beach. En fantastisk liten sjalett jag varit sugen på att göra enda sedan jag tog del av garnfestivalen Unwind Brighton i somras. Mönstret var nämligen en del av välkomsthäftet och inspirerad utav Brightons vackra stenstränder. Ett perfekt minne från helt fantastiska dagar fyllda med människor jag tycker om eller hur!

pebblebeach4

Så ett halvår sedan lade jag äntligen upp i en bil på väg genom Europa, och jag kan inget annat än att varmt rekommendera mönstret. Det är välskrivet och designen är enkel, men ändå lyckas designern hålla ditt intresse vid liv genom små justeringar och finesser genom processen. Extra förtjust är jag dessutom i det procentsystem vid sidan av som räknat ut hur många procent av sjalen du faktiskt har stickat genom hela processen. Ett bra sätt för att undvika att garnet tar slut för dig och en härligt peppande morot.

pebblebeach2

Garnet är det lyxiga av det lyxiga – En härlig mix av baby-kamel och mullbärssilke och handfärgat av fantastiska Juno Fibre Arts som jag lyckades lägga vantarna på vid hennes allra sista uppdatering. För ja, tyvärr är det så olyckligt att hon slutat färga helt och hållet.. så jag fick verkligen passa på att njuta lite extra då jag stickade min Pebble Beach. Och så jag njöt! Garnet är verkligen fantastiskt på varje litet vis. Det är mjukt som sammet och silverfärgen är så in i bänken perfekt att jag blir lycklig i hela kroppen! Asti och Juno Fibre Arts kunde minsann färga hon!

pebblebeach3

Och för att ta vara på varenda liten uns av garnet lade jag till några extra repetitioner i mönstret. Härligt att få den lite större (för ja, den är faktasikt ganska liten trots de där extra repetitionerna) men jag gillar att jag bara kan ha den virad sådär slarvigt om halsen och bära den lite som ett smycke istället för en sjal. Och silverfärgad och allt så passar det ju faktiskt ganska bra =)

pebblebeach1

Så Pebble Beach, jag är väldigt förtjust i dig och du kommer minsann få följa med på många äventyr framöver. Det är ett som är säkert.
Högaktningsfullt, eddy

6 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar

den fantastiska mormorsrutefilten!

Ja, här kommer inlägget jag nästan gett upp hoppet om att nånsin skriva: Den fantastiska mormorsrutefilten är klar! Vi tar en bild med en gång tycker jag =)
IMG_8498

Den här filten är väl vad man egentligen kan kalla mitt första riktigt stora projekt jag någonsin startade. Innan dess hade jag stickat ett par skeva raggsockor i alldeles för tjockt garn, en sjal i syrenlila mohair och två par handledsvärmare med spets där jag läste diagrammet åt fel håll (uppifrån och ner och från vänster till höger som man gör när man läser en bok) samt virkat en halskrage i broderigarn gjord av just mormorsrutor. Men en mormorsrutefilt hade jag drömt om länge så på födelsedagen för nästan exakt fyra år sedan önskade jag mig färgglada nystan i present och satte igång!

IMG_8500a

Tio olika färger, ett nystan av varje, samt en turkos kantfärg blev det och jag bestämde mig för att virka filten i samma storlek som den var då alla nystanen tog slut (förutom kantfärgen och pistillfärgen som jag fick fylla på massvis). Jag valde även att göra samma två färger på pistillerna på samtliga rutor för att skapa en kontinuitet och varierade endast de två ytterfärgerna innan även alla rutor fick samma turkosa kantfärg. Jag hade ett väldigt flow i början och virkade nog en 80 rutor i en faslig takt innan och (enligt min egen teori) lärde mig sticka ”för bra” för att mormorsrutorna skulle vara lika intressanta längre. Och därmed fick de göra sitt första besök i Area 51.

IMG_8495

Ja, sedan hittade filten fram och tillbaka om vartannat. Under en period för två vårar sedan tappade jag plötsligt sticklusten under någon månad men då kreativiteten fortfarande fanns där fick virknålen jobba tills den glödde och rutorna växte sig snabbt fler. Efter en liten stund upptäckte jag att jag på mina tidigare rutor virkat dels både tokmycket hårdare än nu men även att det dessutom fanns ett extra varv på dessa något som inte fanns på de nygjorda rutorna. På grund av min ändrade virkfastighet så var rutorna trots allt i samma storlek varav jag lät det bero och valde att sätta de rutor som hade ett extra varv som en tjusig ram runt kanten vid monteringen. Det gäller att tänka positivt =)

IMG_8508

På midsommardagen 2014, nästan 3 och ett halvt år efter att jag påbörjat min fantastiska mormorsrutefilt satte jag igång med monteringen. Jag pusslade ut alla rutor på golvet för att få färgspridningen som jag ville innan jag satte fart med att virka ihop de 240 rutorna till en enda stor filt. Detta gick faktiskt ganska fort trots allt men här stötte jag på nästa hinder – trådfästningen! I början av processen provade jag att virka in trådarna direkt i rutorna, men då jag använde bomull slet sig trådarna hela tiden och gled ur sina fästen varpå jag snabbt valde att ge upp den idén. Och om jag ändå ska lägga ner så mycket tid på den här filten så kan jag lika bra göra det ordentligt tänkte jag och började fästa trådarna för hand.. på ungefär fem rutor. Sedan insåg jag hur mycket roligare det var att starta en ny ruta istället för att fästa trådar på en gammal vilket då också innebar att då filten väl var monterad och klar så hängde 2400 ofästa trådar och dinglade på baksidan. Ja, man kan ju tappa sugen för mindre.

IMG_8507a

Men skam den som ger sig! Jag fäste några trådar här och några trådar där och den 10 januari 2015 var äntligen den sista tråden fäst, nästan fyra år efter jag påbörjat min filt!

Så sammanfattningsvis kan man alltså säga att: 18,5 nystan bomullsgarn har jag använt och 3253 meter har jag virkat. Filten har 11 färger, 240 rutor och 2400 trådändar som nu alla är fästa. Och om det var värt det? ABSOLUT! Jag fullkomligt älskar den och har redan börjat fantisera om min nästa filt =)
Högaktningsfullt, eddy

22 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar

jag vill spinna sari-silke!

En utav mina å-jag-vill-verkligen-spinna fiber har enda sedan jag började experimentera vid rocken varit sari-silke. Så under 2014:s Tour de Fleece gjorde jag slag i saken och herre i min lilla låda så roligt det var!

sarisilke732942

Sari-silk är ett slags silke som jag förstått det, återvinns från vävindustrin under tillverkningen av asiatiska saris. Bitarna är färgglada, ojämna och helt enkelt mer som ett vävt tyg än slipprig silke. Så himla spännande att spinna! För att få ett lite mer hållbart garn kardade jag först ihop mitt sarisilke med lika del svartfärgad finull på min vän sjömanselins kardmaskin innan jag satte igång.

sarsilk1

Det går inte att spinna sari-silke jämnt, vilket jag fann otroligt befriande. Garnet fick bli vad det ville bli vilket var tjockt, fluffigt och färgglatt! Efter allt var spunnet plyade jag ihop det hela tvåtrådigt för att få garnet lite starkare och det resulterade i slutändan i ett monsternystan på 170 gram och 215 meter!

sarisilk23953

Ja, då återstår bara att räkna ut vad jag ska sticka utav det… Jag är i nuläget sugen på någon form av infinity-scarf eller kanske ett spexigt kuddfodral men har du något spännande förslag så tas de mer än tacksamt emot. Jag kommer absolut spinna sari-silke igen och jag har faktiskt lika mycket till som väntar i mitt lilla fiberlager. För i somras passade jag även på att göra några kardflor med sarisilk och rosafärgad polwart också… men allra först ska jag vänta in min nya spinnrock som är på väg till lilla mig från andra sidan jorden. Det blir fint som snus det!
Högaktingsfullt, eddy

7 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar

stash-o-metern 2014

För på pricken två år sedan kom jag på den eminenta idén att starta en stash-o-meter över mitt garnförråd efter att ha hört om konceptet i en amerikansk podcast. Jag drog igång en genom vår egen podcast Stick With Us som vi hade på den tiden och till min glädje följde många av er med på resan. En stash-o-meter innebär i princip att jag bokför allt jag stickar kontra allt garn jag köper varje månad för att på så sett se om stashen ökar eller minskar. Ett ganska snällt och intressant sätt att få reda på ruliansen då den alltså inte bryr sig om hur mycket du hade i förrådet då du började utan bara vad som händer varje månad.

Första året handlade stash-o-metern mest om att få ett hum. Jag hade verkligen ingen aning på hur mycket jag faktiskt stickade upp varje månad och för den delen heller ingen koll på hur mycket som kommer in. I år hade jag en ambition om att det fick komma in max 1000 meter per månad. Kanske mycket tycker ni, men njaa. Exempelvis köpte jag fem härvor ljuvligt handfärgat silke av Solveig Gustafsson i Ransberg i somras. Ett lacegarn som måste stickas dubbelt till en kofta. Tjoff, så hade jag bara där 2000 meter i stashen. Men sådana skatter måste jag bara lägga vantarna på, speciellt med tanke på att hon avvecklar sin verksamhet. Och jag gör det med gott samvete då jag genom stash-o-metern blivit mer medveten om vad som är ”värt” att ta in i stashen om man nu kan utrycka sig på det viset. Jag tänker helt enkelt en extra gång. Nu kikar vi på 2014 års siffror tycker jag!

stashometer2014

Detta är en stash-o-meter jag faktiskt är väldigt nöjd med. Visserligen har jag stickat lite mindre än förra året (1578 meter i snitt per månad i år jämfört med förra årets 1902) och det har jag faktiskt inget svar på varför. Kanske spinningen kommit i vägen eller kanske har jag mer halvfärdiga projekt nu som tagit mycket tid men inte riktigt blev klara och fick ta plats i stash-o-metern. Nästan 1600 meter per månad är dock en väldigt respektabel siffra och jag kommer aldrig att sätta mål för utstickningssidan. Sticka gör jag av glädje, inte tvång. På ut-sidan så är jag faktiskt också otroligt nöjd. Två större månader som den ena innefattade garnfestivalen Unwind Brighton och den andra var en specialbeställning på fina tantkofta-garner jag länge velat ha. Dessutom så har jag ju faktiskt stickat ut mer än som kommit in eller hur =).

Målet på 1000 meter i månaden jag satte förra året nådde jag helt enkelt inte riktigt upp till men jag är ändå mäkta nöjd med min insats med tanke på att jag mer än halverat den inkommande stashen från föregående år. Dessutom har jag faktiskt sålt av 7355 meter under året, men då jag vill få en överblick hur mycket jag aktivt köpter kontra hur mycket jag aktivt stickar så har jag valt att inte ta med detta i slutresultatet. Detsamma gäller garn jag får för att specifikt sticka upp ett designersample. Detta räknande jag med under förra året (vilket är en av tjuvarna till att in-posten var så stor då) men valde i år att inte registrera detta då detta inte är garn jag aktivt väljer att ta in  min stash. Dessutom brukar det ju försvinna ut lika kvickt då jag nästan direkt designar något med de härvorna.

Självklart kommer jag fortsätta stash-o-metra även i år, jag fullkomligt älskar det och målet för 2015 sätter jag på en ganska skön och lagom nivå. Helt enkelt att sticka ut mer än vad jag köper in. I och med att jag sålde av så mycket garn i år så har jag en stash som jag trivs med och som jag vill använda, men också kunna förnya då jag springer på nya spännande skatter. Jag gillar utrycket ”en aktiv stash” som min vän lovisa myntade i förbifarten. Det är precis så jag vill att det ska vara. Garnet ska vara tillräckligt speciellt för att få flytta in, kanske bo till sig lite tills det hittar rätt projekt och sedan stickas ut till något magiskt, inte vara en hyllvärmare. Och så länge allt får plats i garnkofferten så är det ju faktiskt okej, även om jag nu får sitta på den för att få igen locket =)
Högaktningsfullt, eddy

eddysgarnstah

1 kommentar

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar, läsvärd lektyr

the wips!

2015 har nu satt igång med brakfart och även om jag i bakhuvudet fortfarande filurar på en liten stickkrökika över året som gått så vill jag först kickstarta med något helt annat, nämligen the wips!. WIP, som är stickvärldens benämning för work in progress (alltså pågående stickningar) har jag i min smak aningens för många av just nu och dessutom aningens för många som egentligen inte har så mycket alls kvar att sticka för att de ska förvandlas från wip till färdigt projekt. Därför tänker jag utmana mig själv att stickstarta de nya året med att jobba på dessa istället för att lägga upp till något nytt. För de är inte på något sätt tråkiga, det har bara kommit lite annat emellan, så som det kan vara ibland. Och för att få en extra liten morot så har jag valt att deltaga i den amerikanska stickpodcasten Just One More Rows utmaning Clean Sleight Challange som pågår under januari och februari med syftet just att rensa ut det gamla för en härligt fräsch stickvår. Alla tiders tycker jag så nu kör vi!

a
Wip nummer 1 är min fantastiska Bohuströja Blå Blomman som bilden till trots faktiskt nästan är klar. Ungefär tio centimeter tickning på varje ärm är det som fattas och sedan ska hon klippas till en kofta och frisseras tjusig med knappkant och annat innan hon är klar. Men tänk ändå vad mycket jag gjort! Dock så kanske hon blir liggandes ett litet tag till ändå, för hon är inte mitt wip med mest prio just nu faktiskt =)

wip3
Wip nummer 2 är mammsens härliga Vitamin D i det härliga lingarnet Linnéa från Ullcentrum. En julklappströja som tagit aningens längre än planerat men som var tvungen att mätas för armhål, armlängd och armomkrets i mellandagarna innan jag kunde sticka vidare. Hä återstår 8 varv på kroppen och sedan är det potatischipsstickning runt, runt på bägge armarna innan den är klar. Kanske mitt projekt som är längst från färdigställande men ändå den stickning jag tänker sätta tänderna i allra först!

wip5
Wip nummer 3 är mitt alldeles första par tovade ullvantar som efter tre vändor på hetare och hetare grader i tvättmaskinen tillslut kom ut helt perfekta. Och kanske ser de klara ut i era ögon, men njää. Jag vill inte tänka på dem som klara innan jag plitar dit de tilltänka yllebroderiet för då kommer det mest troligen aldrig bli av. Wip nummer 3 alltså.

wip2
Wip nummer 4 är ett par hemliga hemlighetssockor som jag tänkt ska bli ett fint och nytt stickmönster. Här har jag stickat skaften på dem bägge men sedan kört fast vid hälen då den inte riktigt blev som jag önskade. Så tänka om och tänka rätt alltså och sedan full fart framåt över foten och tån innan de sys ihop längst fram. Kanske 60% kvar rent stickningsmässigt på dessa ändå..

aaa
Wip nummer 5 är min franska drömmiga marängkofta som jag och Joelle satte igång med bägge två redan i slutet av augusti för en liten mini knit-a-long. Men mönstret var sparsmakat (trots att Joelle gjorde ett helt fantastiskt jobb med att översätta de lilla mönster som fanns, tack!) och storleken var endast en enda så efter mycket tänkande efter eget huvud, repningar och omstickningar så gick den från wip till ufo. Men inte nu längre! Och till syvene och sist har jag faktiskt bara halva framstycket kvar. Alla andra bitar är färdigstickade och sedan ska den monteras och blockas. Nu rackarns ska den avmaskas!

wip6
Och som så många gånger innan… wip nummer 6 är min gigantiska mormorsutefilt! Bitarna är monterade och garnet är slut n återstår bara de eländiga jobbet att fästa alla trådar. Och ja, jag borde ha gjort det under virkningens gång men att starta en ny ruta är rackarns mycket roligare en att fästa 10 lösa ändar vill jag lova… och den första tilltänkta taktiken att virka in dem fungerade inte alls på bomull då ändarna slet sig direkt. Men nu ska det bli mitt terapiarbete och filten ska äntligen bli klar. Och ni kan tro att jag vill ha in alla de där nystanen i min stash-o-meter!

Där har vi dem. Mina 6 pågående projekt. Januari och februari 2015 blir alltså wip:sens månad och även om jag kanske inte klarar att beta av alla så ska jag sedan unna mig en sprillans ny och fluffig njutstickning. Lets go!
Högaktningsfullt, eddy

8 kommentarer

Filed under kreativiteten är likt svalor som häckar